Ville bara passa på att ge en länk för läsning om energifrågorna i Sverige:
Här en artikel av Jonny Hylander, professor i energiteknik, och Göran Sidén, universitetslektor i elkraftsteknik vid Högskolan i Halmstad. I deras artikel beskriver de enenergimarknaden i Sverige som en marknad där skredet har skett, där fossil energi och kärnkraft håller på att konkurreras ut: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1447802/Karnkraften-behovs-inte.html
fredag 22 april 2011
tisdag 12 april 2011
Jobbskatteavdragen förändrar Sverige
Så har regeringen avslöjat delar av sin vårbudget. Jobbskatteavdrag är ordet för dagen, och det blir det femte steget. Fredrik Reinfeldt beskriver jobbskatteavdragen som en revolution för landet.
Begrepp som revolution ska man vara försiktig med. Men begreppet kan ha sin plats. Det är en mycket stor händelse då skatten på arbete så tydligt sänks i Sverige. Det blir verkligen lönsamt att arbeta. Hög eller låg lön, effekten på avdragen tillsammans finns där för alla och har med tiden kommit upp i väl över 2 000kr per månad för de allra flesta.
I perspektiv undrar man egentligen varför vi satsade en gång på att beskatta arbete. Hur tänkte man då? Att det var skadligt att jobba? Andra inkomstkällor än just skatten på arbete är betydligt bättre för staten - som moms och punktskatter. Punktskatterna, inte minst energiskatterna, tobaks- och alkoholskatten är bra verktyg som tjänar flera syften. Förutom att de ger betydande inkomster för staten, har de visat sig framgångsrika i att förändra beteenden i samhället som över tid vållar samhället stor skada. En stram budget har skapat förutsättningar för stabila konjunkturuppgångar i samhället som genererat imponerande välstånd för Sverige på kort tid.
Det ska bli spännande att se hur långt regeringen kommer vara beredd att gå - hur många jobbskatteavdrage blir och hur skattesystemet artar sig på sikt. Vi verkar gå en ljus framtid till mötes.
Begrepp som revolution ska man vara försiktig med. Men begreppet kan ha sin plats. Det är en mycket stor händelse då skatten på arbete så tydligt sänks i Sverige. Det blir verkligen lönsamt att arbeta. Hög eller låg lön, effekten på avdragen tillsammans finns där för alla och har med tiden kommit upp i väl över 2 000kr per månad för de allra flesta.
I perspektiv undrar man egentligen varför vi satsade en gång på att beskatta arbete. Hur tänkte man då? Att det var skadligt att jobba? Andra inkomstkällor än just skatten på arbete är betydligt bättre för staten - som moms och punktskatter. Punktskatterna, inte minst energiskatterna, tobaks- och alkoholskatten är bra verktyg som tjänar flera syften. Förutom att de ger betydande inkomster för staten, har de visat sig framgångsrika i att förändra beteenden i samhället som över tid vållar samhället stor skada. En stram budget har skapat förutsättningar för stabila konjunkturuppgångar i samhället som genererat imponerande välstånd för Sverige på kort tid.
Det ska bli spännande att se hur långt regeringen kommer vara beredd att gå - hur många jobbskatteavdrage blir och hur skattesystemet artar sig på sikt. Vi verkar gå en ljus framtid till mötes.
måndag 11 april 2011
Elmarknadens paradoxer
Den svenska elen är billig. Scheissebillig. Investeringarna i bergvärme boomar och villaägarna myser i värmen. Jag lär vara ensam om åsikten. För i media råder bilden av elmarknaden som en havererad marknad som knäcker den svenska befolkningen, bolagen skattar hela vägen till banken och staten gör ... ingenting. Beroende på var man står och hur man bestämmer sig att tolka det man ser avgör slutsatsen.
Webbtidningen E24 har under vårvintern kört en mycket osvensk och tuff kampanj mot elbolagen på den svenska elmarknaden. Det är i och för sig inte bara E24 som har haft starka åsikter, men här har man satsat hårt på att på journalisters vis låta bubblan smälla. Och får man tro kommentarerna har de läsarna med sig. Låt oss direkt konstatera att tidningen tycker elpriserna är alldeles för höga i Sverige. det är en utgångspunkt som jag inte delar.
Idag jämför tidningen den svenska marknaden med ett stort haveri i Karliforniens elnät år 2000 och gör intressanta jämförelser. Tidningens hårda åsikt är att den svenska elmarknaden inte fungerar - trots oklanderlig fri konkurrens (tidningen har tidigare haft åsikten att marknaden inte präglas av fri konkurrens, men insett att det inte finns belägg för detta påstående). Deras poäng är att elmarknaden är en marknad med så få aktörer att en aktör med sitt eget agerande sätter priset på hela markanden. Med få stora bolag styrs marknadspriset av in-och utträden på marknaden av enskild bolag. Dessa behöver då inte ta olagliga kontakter med andra bolag utan kan själva påverka priset genom att helt enkelt dra ner på sig egen produktion, allt går helt lagligt till och ändå havererar marknaden. Det var tydligen vad som hände i Karlifornen 2000 - fast något annat måste också hänt eftersom hela elnätet havererade under en period.
Artikeln är intressant. På ett sätt delar jag deras beskrivning men håller inte med om deras grundtes: att elmarknaden inte skulle fungera. Min poäng är att det står var och en fritt att investera i kraftproduktion i Sverige (förutom nybyggnation av kärnkraft). Och den chansen tar både kommuner och företag. Kraftproduktionen växer snabbt och med ansenliga tal. Sverige är dessutom ett spännande land genom den fascinerande utbyggnaden av fjärrvärmenät - som länge har kunnat konkurrera med elvärme i olika samhällen och städer. Vi har en fantastisk utgångspunkt i Sverige i vår vattenkraft. Kraftvärmeproduktionen från bioenegi har en facinerande potential. Till rätt pris finns nästan obegränsat med tillgång. Just nu produceras papper av massaveden, men vad säger att man måste göra papper av den? Till rätt pris blir den förstås tillgänglig för kraftproduktion. Och investeringar görs i ny produktion, med bra priser på el kommer kraftproduktionen att fortsätta att öka mycket snabbt.
I det andra perspektivet imponerar energieffektiviseringen i samhället. En av många och sannolikt viktigaste exemplet är tekniken i värmeväxlare som under de senaste året fått en enorm genomslagskraft. Trots prisrekord efter prisrekord på el går villaägare över till elvärme, och nu riskeras ytterligare utbyggnad av fjärrvärmenäten - för att tekniken drivit effektiviseringen så långt. Just fenomenet med bergvärme tror jag har kommit att bli betydelsefullt för den samlade energikonsumtionen i landet och prissättningen av el (liksom värmepellets eller fjärrvärme) baseras på vad en normal villaägare är beredd att lägga i elkostnader under ett år. Uppvärmningsalternativen kan inte vara dyrare i totalkostnad än just bergvärmen och kostnaden för bergvärme får inte kännas oskälig. Effektiviseringen har märkligt nog varit så framgångsrik - att den på ett sätt blivit ett problem. Också på landet blir den valet för villaägare och bioenergin, bland annat veden, lyckas inte konkurrera.
Vi får alltså mycket mer ut av elen nu för tiden - den upplevs vara billig och konsumeras därför i allt större omfattning. Pardoxalt nog stiger den totala användningen av el för att effektiviseringen har gett resultat. Med högre efterfrågan ökar priset. Förlorare - det ska sägas - är de som inte förmår att hänga med i svängarna, de som inte enkelt kan investera i bergvärme.
Elpriserna är historiskt höga, men vad är egentligen problemet? Fungerar marknaden eller gör den det inte? Min åsikt är klar. Marknaden fungerar utifrån de förutsättningar den har. Höga priser lockar till sig nya investerare - framför allt i bioenergi - den kraftproduktion vi önskar. Energieffektivieringen går framåt i snabb takt. Investeringar skapar välstånd. För den skull har tidningen E24 bra förslag på vidareutveckling. En ordentlig utbyggnad av överföringskapaciteten till övriga Europa står högt på önskelistan.
Webbtidningen E24 har under vårvintern kört en mycket osvensk och tuff kampanj mot elbolagen på den svenska elmarknaden. Det är i och för sig inte bara E24 som har haft starka åsikter, men här har man satsat hårt på att på journalisters vis låta bubblan smälla. Och får man tro kommentarerna har de läsarna med sig. Låt oss direkt konstatera att tidningen tycker elpriserna är alldeles för höga i Sverige. det är en utgångspunkt som jag inte delar.
Idag jämför tidningen den svenska marknaden med ett stort haveri i Karliforniens elnät år 2000 och gör intressanta jämförelser. Tidningens hårda åsikt är att den svenska elmarknaden inte fungerar - trots oklanderlig fri konkurrens (tidningen har tidigare haft åsikten att marknaden inte präglas av fri konkurrens, men insett att det inte finns belägg för detta påstående). Deras poäng är att elmarknaden är en marknad med så få aktörer att en aktör med sitt eget agerande sätter priset på hela markanden. Med få stora bolag styrs marknadspriset av in-och utträden på marknaden av enskild bolag. Dessa behöver då inte ta olagliga kontakter med andra bolag utan kan själva påverka priset genom att helt enkelt dra ner på sig egen produktion, allt går helt lagligt till och ändå havererar marknaden. Det var tydligen vad som hände i Karlifornen 2000 - fast något annat måste också hänt eftersom hela elnätet havererade under en period.
Artikeln är intressant. På ett sätt delar jag deras beskrivning men håller inte med om deras grundtes: att elmarknaden inte skulle fungera. Min poäng är att det står var och en fritt att investera i kraftproduktion i Sverige (förutom nybyggnation av kärnkraft). Och den chansen tar både kommuner och företag. Kraftproduktionen växer snabbt och med ansenliga tal. Sverige är dessutom ett spännande land genom den fascinerande utbyggnaden av fjärrvärmenät - som länge har kunnat konkurrera med elvärme i olika samhällen och städer. Vi har en fantastisk utgångspunkt i Sverige i vår vattenkraft. Kraftvärmeproduktionen från bioenegi har en facinerande potential. Till rätt pris finns nästan obegränsat med tillgång. Just nu produceras papper av massaveden, men vad säger att man måste göra papper av den? Till rätt pris blir den förstås tillgänglig för kraftproduktion. Och investeringar görs i ny produktion, med bra priser på el kommer kraftproduktionen att fortsätta att öka mycket snabbt.
I det andra perspektivet imponerar energieffektiviseringen i samhället. En av många och sannolikt viktigaste exemplet är tekniken i värmeväxlare som under de senaste året fått en enorm genomslagskraft. Trots prisrekord efter prisrekord på el går villaägare över till elvärme, och nu riskeras ytterligare utbyggnad av fjärrvärmenäten - för att tekniken drivit effektiviseringen så långt. Just fenomenet med bergvärme tror jag har kommit att bli betydelsefullt för den samlade energikonsumtionen i landet och prissättningen av el (liksom värmepellets eller fjärrvärme) baseras på vad en normal villaägare är beredd att lägga i elkostnader under ett år. Uppvärmningsalternativen kan inte vara dyrare i totalkostnad än just bergvärmen och kostnaden för bergvärme får inte kännas oskälig. Effektiviseringen har märkligt nog varit så framgångsrik - att den på ett sätt blivit ett problem. Också på landet blir den valet för villaägare och bioenergin, bland annat veden, lyckas inte konkurrera.
Vi får alltså mycket mer ut av elen nu för tiden - den upplevs vara billig och konsumeras därför i allt större omfattning. Pardoxalt nog stiger den totala användningen av el för att effektiviseringen har gett resultat. Med högre efterfrågan ökar priset. Förlorare - det ska sägas - är de som inte förmår att hänga med i svängarna, de som inte enkelt kan investera i bergvärme.
Elpriserna är historiskt höga, men vad är egentligen problemet? Fungerar marknaden eller gör den det inte? Min åsikt är klar. Marknaden fungerar utifrån de förutsättningar den har. Höga priser lockar till sig nya investerare - framför allt i bioenergi - den kraftproduktion vi önskar. Energieffektivieringen går framåt i snabb takt. Investeringar skapar välstånd. För den skull har tidningen E24 bra förslag på vidareutveckling. En ordentlig utbyggnad av överföringskapaciteten till övriga Europa står högt på önskelistan.
onsdag 6 april 2011
Centerpartiet behöver förnyelse
Dagen har präglats av öppna avgångskrav för Maud Olofsson som partiledare för Centerpartiet. I ett djupare perspektiv handlar det om att centerpolitiken måste skärpas och fördjupas. Jag sällar mig till reformförespråkarna och tror att ett partiledarbyte är en viktig del på vägen.
Centerpartiet behöver udd och alliansen behöver tydliga individuella partier som inte alltid backar undan för varandra. Jag tillhör dem som värnar Centerns nyliberala linje och dess traditionella hållning i energipolitiken. Det är väl inte alldeles säkert att just jag ligger i partiets mittfåra men onekligen är det två områden där centern behövs mer än någonsin i alliansen. När det gäller energipolitiken har Centern alla möjligheter att tydligt visa på den alltmer konkreta visionen av ett hållbart samhälle ur energisynpunkt. Sverige har enorma tillgångar genom bioenergi - tillgångar som räcker långt för vårt behov av såväl fjärrvärme som kraftproduktion. energieffektiviseringen går snabbt framåt och nya mål behöver formuleras som sätter ribban betydligt högre än idag. Jag tillhör också dem som inte ser kärnkraften som en del av denna vision.
Frihetligheten och betonandet av människors rätt att leva och prioritera som de själva önskar är fundamental men hotad idag. Den personliga integriteten har tagit allt för många steg tillbaka. Centerpartiet har vikit sig för många gånger. Vi behöver en hållning som också kan erbjuda motstånd till nya lagar som bär oss emot. Integritetsfrågorna är ett exempel på frågor där Centern ska visa att vi gör skillnad - att man kan vara stolt som just Centerpartist.
Centerpartiet får för min del också vara partiet som tar tillvara de gröna näringarna och göra detta med stolthet. Jag tror att det finns plats för ett jordnära parti, kanske ett landsbygdsparti. Den direkta målgruppen är förstås mycket liten. Rätt skött appelerar frågorna ändå till värderingar som många delar. Det handlar mer om marknadsföring än om att taktiskt snävt titta på landsbygdsborna som målgrupp, mer om hjärta än om torr rationalitet. Det måste, förstås, göras med eftertanke och finess.
När Moderater och Socialdemokrater kämpar en bitter kamp om storstockholms väljare, menar jag att Centern inte behöver ta just den fajten, i vart fall inte genom att strömlinjeforma oss för Storstockholms krav. Vi kan se samhället i andra dimensioner och förmedla en vision som lockar på ett annat sätt. Och är det verkligen önskvärt för Centern att sträva efter att bli ett förtioprocentsparti? Jag trygg i att våra värderingar ändå kommer att attrahera Stockholmare.
Centern behöver en ordentlig förändring där gamla värderingar får ny kraft, där dagens samhälle mynnar ut i nya visioner. Ett ordförandebyte är ett steg på vägen. Låt oss välja Annie Johansson till partiledare.
Centerpartiet behöver udd och alliansen behöver tydliga individuella partier som inte alltid backar undan för varandra. Jag tillhör dem som värnar Centerns nyliberala linje och dess traditionella hållning i energipolitiken. Det är väl inte alldeles säkert att just jag ligger i partiets mittfåra men onekligen är det två områden där centern behövs mer än någonsin i alliansen. När det gäller energipolitiken har Centern alla möjligheter att tydligt visa på den alltmer konkreta visionen av ett hållbart samhälle ur energisynpunkt. Sverige har enorma tillgångar genom bioenergi - tillgångar som räcker långt för vårt behov av såväl fjärrvärme som kraftproduktion. energieffektiviseringen går snabbt framåt och nya mål behöver formuleras som sätter ribban betydligt högre än idag. Jag tillhör också dem som inte ser kärnkraften som en del av denna vision.
Frihetligheten och betonandet av människors rätt att leva och prioritera som de själva önskar är fundamental men hotad idag. Den personliga integriteten har tagit allt för många steg tillbaka. Centerpartiet har vikit sig för många gånger. Vi behöver en hållning som också kan erbjuda motstånd till nya lagar som bär oss emot. Integritetsfrågorna är ett exempel på frågor där Centern ska visa att vi gör skillnad - att man kan vara stolt som just Centerpartist.
Centerpartiet får för min del också vara partiet som tar tillvara de gröna näringarna och göra detta med stolthet. Jag tror att det finns plats för ett jordnära parti, kanske ett landsbygdsparti. Den direkta målgruppen är förstås mycket liten. Rätt skött appelerar frågorna ändå till värderingar som många delar. Det handlar mer om marknadsföring än om att taktiskt snävt titta på landsbygdsborna som målgrupp, mer om hjärta än om torr rationalitet. Det måste, förstås, göras med eftertanke och finess.
När Moderater och Socialdemokrater kämpar en bitter kamp om storstockholms väljare, menar jag att Centern inte behöver ta just den fajten, i vart fall inte genom att strömlinjeforma oss för Storstockholms krav. Vi kan se samhället i andra dimensioner och förmedla en vision som lockar på ett annat sätt. Och är det verkligen önskvärt för Centern att sträva efter att bli ett förtioprocentsparti? Jag trygg i att våra värderingar ändå kommer att attrahera Stockholmare.
Centern behöver en ordentlig förändring där gamla värderingar får ny kraft, där dagens samhälle mynnar ut i nya visioner. Ett ordförandebyte är ett steg på vägen. Låt oss välja Annie Johansson till partiledare.
tisdag 5 april 2011
Resistensproblematiken och lantbruket
Första bloggen...
Jag är en hängiven radiolyssnare. På nätet kan man botanisera riktigt ordentligt. SR Minnen har många pärlor. Nu senast lyssnade jag - och förbluffades av en serie på två program från 1973 om riskerna med anibiotikaresistens. I programmet beskrevs hur gammalt problemet egentligen är - att det västerländska samhället kämpat emot resistens sedan femtiotalet trots att antibiotikan egentligen inte slog igenom på bred front förrän under andra världskriget. I dag är det annars lätt att tro att resistensproblemen först började dyka upp på åttiotalet och först nu blivit så allvarliga att något drastiskt måste hända. Och samma debatt, samma lösningar problemen predikades då som nu. Vi ska vara rädda om den tillgången som antibiotika är och inte slösa med den.
Mest fascinerande var ändå granskningen av lantbruket och dess användning av antibiotika i djurfoder, i svin- och fågelproduktionen men under den tiden också för utfodring av kalvar. Marknadsföringen i lantbrukspressen var enorm, trots att fodren inte fick säljas eller användas utan veterinärs förskrivning. En representant för lantmännen menade att det i sig gav en resultatökning på kanske sju öre per kilo kött, eller fyra-fem procents lönsamhetsökning. Med sådana marginaler, menade han, kan man inte säga nej. Mycket riktigt hade antibiotika hittats i både kött och mjölk, Sverige påstods vara långt mer liberalt än Danmark kring hållandetider inför slakt eller restriktioner kring att lämna mjölk.
Förbluffad men också stolt över vad vi verkar ha lyckats med i Sverige (förbud mot antibiotika i djurfoder infördes 1986) tycker jag det är roligt att se utvecklingen av det svenska lantbruket.
Här kan ni lyssna på dessa radioprogram: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=4424586
Jag är en hängiven radiolyssnare. På nätet kan man botanisera riktigt ordentligt. SR Minnen har många pärlor. Nu senast lyssnade jag - och förbluffades av en serie på två program från 1973 om riskerna med anibiotikaresistens. I programmet beskrevs hur gammalt problemet egentligen är - att det västerländska samhället kämpat emot resistens sedan femtiotalet trots att antibiotikan egentligen inte slog igenom på bred front förrän under andra världskriget. I dag är det annars lätt att tro att resistensproblemen först började dyka upp på åttiotalet och först nu blivit så allvarliga att något drastiskt måste hända. Och samma debatt, samma lösningar problemen predikades då som nu. Vi ska vara rädda om den tillgången som antibiotika är och inte slösa med den.
Mest fascinerande var ändå granskningen av lantbruket och dess användning av antibiotika i djurfoder, i svin- och fågelproduktionen men under den tiden också för utfodring av kalvar. Marknadsföringen i lantbrukspressen var enorm, trots att fodren inte fick säljas eller användas utan veterinärs förskrivning. En representant för lantmännen menade att det i sig gav en resultatökning på kanske sju öre per kilo kött, eller fyra-fem procents lönsamhetsökning. Med sådana marginaler, menade han, kan man inte säga nej. Mycket riktigt hade antibiotika hittats i både kött och mjölk, Sverige påstods vara långt mer liberalt än Danmark kring hållandetider inför slakt eller restriktioner kring att lämna mjölk.
Förbluffad men också stolt över vad vi verkar ha lyckats med i Sverige (förbud mot antibiotika i djurfoder infördes 1986) tycker jag det är roligt att se utvecklingen av det svenska lantbruket.
Här kan ni lyssna på dessa radioprogram: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=4424586
lördag 2 april 2011
Det här är ett försök...
Det här är ett försök. Om det blir mer än en dagslända vet vi inte. Men jag känner att jag har så mycket åsikter som behöver få komma fram. Och kanske är det lagom att få skriva av sig i en blogg. Om den blir läst? Just nu gör det inte så mycket om den blir läst eller ej. Åsikter behöver formuleras - och politiska ideér födas fram. Allt är inte genomtänt, och det behöver det inte heller vara. Men här är den, min blogg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)