Desperata tankar kring kommunens ständiga konflikter...

I lördagens Smålandsposten finns en artikel som illustrerar de politiska klimatet i Tingsryds kommun. Det är uppenbarligen en mycket infekterad konflikt mellan partierna - en konflikt som spårat ur och nu befinner sig på nivåer som inte anstår en svensk kommun.

I min synvinkel handlar konflikten mer än något annat om en konflikt mellan huvudorten och de omgivande socknarna. Kommunbildningen Tingsryd har visat sig generera inre spänningar som inte alls gagnar den. Av en rad skäl tror jag det är dags att föreslå en sammanslagning av Tingsryds kommun med Växjö kommun.

Växjö kommer vara den oomtvistade huvudorten. Hela Tingsryds kommun kommer bli en del av omlandet - och vår landsbygd kommer få samma förutsättningar som Växjö kommuns övriga landsbygd. Älmeboda socken kommer ha samma möjligheter som Asa eller Furuby. Och tillsammans med Växjös stora landsbygd kan vi ge en politisk balans för Växjö kommun där landsbygdsområdena kommer ha sin tyngd. Kommunen får en vidsträckt landsbygd med liknande förutsättningar och investeringar i denna kan göras på ett likartat sätt. Växjö har visat att kommunen kan hantera sin landsbygd på ett gott sätt. Jag tror att det kommer lösa en stor del av de inneboende spänningar som finns i Tingsryds kommun.

En ny kommunbildning kommer ha en stabil skattebas. Den ständiga paniken inför budgetfrågor kan övergå i en sansad budgetplanering. Rationaliseringen av kommunens verksamhet blir säkerligen väl så hård - men kan också genomföras på ett mer genomtänkt sätt. Sammanslagningen i sig kan medföra en del rationaliseringar, även om det omedelbara värdet förmodligen inte är särskilt stort.

Förskola och grundutbildning behöver en stark ledning. Det finns inte i Timgsryds kommun. Vid den förra strukturrationaliseringen tvingades kommunen avskeda lärare. Tack vare sist in-först ut-principen fick de nyutbildade yngre lärarna gå. Det är en situation som en liten kommun verkligen inte har råd med. I en större kommunbildning minskar riskerna för avskedanden och rationaliseringar kan ske på ett skonsamt sätt för personalen samtidigt som kompetens och förnyelsekraft kan behållas. I takt med att gymnasisterna åter åker till Växjö i allt väsentligt, har faktureringen för dessa utbildningar dragit iväg. Många av dessa gymnasister går vid skolor som drivs av Växjö Kommun och Växjö ser förstås till att sälja utbildningar med en viss lönsamhet. Till stor del skulle alltså dessa kostnader kunna hanteras internt i en ny kommunbildning.

Vad väljer du - att bosätta dig i en mindre kommun präglad av utflyttning och nedläggning eller en större kommun med en ekonomi och befolkning i balans? Jag tror det spelar roll att slippa glesbygdsstämpeln på en kommunbildning som Tingsryd. Beroendet av skatteutjämningssystem är heller inte smickrande. Båttre då att ingå i en kommunbildning med en riktig stad i centrum.

Jag tror det är dags att diskutera grundförutsättningarna för Tingsryd som kommunbildning. Än är Tingsryds kommun en på det hela taget rätt välskött kommun med en ekonomi i balans. Än kan vi ha en viss attraktivitet.

När ett politiskt samtal havererar

Det ska bli folkomröstning i Tingsryds kommun. Maten som serverias till skolbarn och äldre är på agendan. Hur ska den lagas – och var? Känslorna svallar. Kommunfullmäktiges- och valnämndens ordförande Britta Lundén kommenterar omröstningen i Smålandsposten med att missnöjet med kylmaten skulle bero på att den tidigare informationen inte gått hem hos alla. Folk har enligt Britta inte förstått. Valnämndens ordförande tar inte bara aktiv ställning inför omröstningen, stora delar av befolkningen avfärdas utan pardon. Tingsryds kommuns politiska vardag gör ett sådant avfärdande till en bisarr normalitet.

-     För det första handlar denna omröstning om sakfrågan. Många kommuninnevånare har en tydlig åsikt om att mat ska lagas nära den som äter den, såväl i tid som geografiskt. Än fler menar att denna mat med fördel kan lagas av privata aktörer inom eller utom kommunen. Det finns tvivel om att det är effektivt för kommunen att bygga ett eget storkök för cook-and-chill.  Det hade varit läge för kommunen att pröva privata lösningar – i stort eller riktigt småskaligt.

I en annan aspekt handlar omröstningen om Tingsryds relation till de omgivande socknarna. Tingrsyds kommun är nu 40 år gammalt. På fyrtio år borde kommunen hunnit att hitta en naturlig kommunbildning. Men i takt med att befolkningen sjunkit och rationaliseringarna fortgått, har avstånden mellan Tingsryd och de övriga socknarna inte alls suddats ut, snarare förstärkts. Alltjämnt finns spänningen där i beslutsfattandet mellan huvudort och omland, en spänning som lever kvar i snart sagt varenda beslut som tas i kommunen. Spänningen kunde ha positiva förtecken, socknarna kunde sporra och dra varandra – men så är det inte i Tingsryds kommun.  Rationaliseringar till Tingsryd stärker väljarnas misstankar om att de omgivande socknarna ständigt försummas. För en stor andel innevånare kommer kommunens framgång aldrig bli större än den svagaste socknens framgång.

I närtid har en illa skött skolreform genomförts för att effektivisera kommunens utbildning. Reformen lämnar djupa och onödiga sår efter sig.  När framför allt Älmeboda i öster hamnade i en svacka med lågt antal barn i skolåldern och skolledningens utredningar pekade mot behovet av rationaliseringar, möttes inte dessa rationaliseringar med vare sig vidgade problemanalyser eller försök till satsningar på att lyfta socknen ur sin svaga trend. I rättvisans namn, dvs i en föment omsorgsfull gest, genomfördes neddragningen också i Linneryd och Södra Sandsjö – trots att medlemmar i Barn- och utbildningsnämnden i efterhand erkänt att volymerna var stora nog åtminstone i Linneryd för en oförändrad skola. Linneryd straffades för att Älmeboda hade problem. Så bygger man inte upp en socken, så stärker man inte en kommun. Och dessa barn hamnade i en annan skola i Tingsryd utan vettiga lokaler och in i en kaotisk utbildningssituation. Matfrågan som till stor del handlar om köken på socknarnas ålderdomshem blir en fråga hos gemene man om att det någon gång måste få vara nog med  en ensidig koncentration till Tingsryd - om den är ovarsam och inte uppenbart kan ge fördelar tillbaka.

Samtidigt blir denna omröstning också en förtroendeomröstning om den nuvarande majoriteten i kommunen. Moderata väljare röstade inte för att få in socialdemokrater i kommunens styre, Sossar röstade inte för ett samarbete med moderater och Centerpartister ser sig alltjämnt som stabilt borgerliga väljare som normalt sett trivs i en borgerlig allians.

Tillståndet i den lokala demokratin i Tingsryd är präglat av långa och djupa konflikter. Fullmäktige må vara beslutsmässigt men tonen i nämnd- och kommunsammanträden är ofta präglad av tjuvnyp, hårda ord och intensiva debatter.  Den senaste valrörelsen i kommunen var stormig och infekterad. Alliansen sprack efter valet i en rätt smutsig katt- och råttalek. Och nu stå vi inför en ny folkomröstning – om kosthållningen i kommunen.  Positionerna är låsta sedan länge och alrörelsen kommer med all säkerhet vara intensivt nervig . Ingen tror nog på allvar att majoriteten skulle ompröva sitt beslut.  Majoriteten kommer av allt att döma vara lika tondöv som vanligt. Spänningarna i kommunen kommer förstärkas.

Det kunde vara på ett annat sätt. Den politiska andan i en kommun behöver inte vara destruktiv. Parlament i en framgångsrik kommun ser till att lösa gamla konflikter och hitta gemensamma mål att arbeta emot. Cirkeln kan  vändas. Alla partier i kommunfullmäktige behöver bidra till att tonen förändras, men det kan gå. Och det kan ske på ett sätt som gör att partiernas värdegrunder och idétraditioner snarast förstärks och utvecklas. I många fall handla det om något så enkelt som empati, omdöme och hyfs. En rannsakan behövs- och insikt om att det politiska samtalet behöver få högre nivå och större anständighet. Kommunens ledning och parlament måste hitta relevanta verktyg för att överbrygga klyftan mellan centralort och omland. Fullmäktiges ordförande Britta Lundén kan möjligen börja med att respektera alla oss som begärt en folkomröstning?

    

Jag är i grund och botten en mycket positiv person. Min positiva syn utgår ifrån att problem är till för att lösas. Jag kan se framför mig en kommun som utvecklas på ett gott vis – och socknar som visst kan leva upp – om än på andra sätt än förut. Allt utgår ifrån att vi lyssnar på varandra och möter  varandra. Låt oss börja där.

Läs gärna denna artikel i Smålandsposten

Jag gillar oväder

Jag har en lite skruvad och märklig svaghet för oväder. Jag gillar oväder, får jag erkänna. I stormen Gudrun blev det förstås alldeles för mycket, 15 - 20 dagars elavbrott och sex veckors teleavbrott ovanpå en helt sönderslagen skogsfastighet tärde väl hårt. Men ändå - och ni förstår nog, när det drar ihop sig till vanlig storm är det rätt mysigt att sitta hemma i stugan - i skogen.

Lite grand på samma sätt känns det efter den här sommaren. En rad länder i västvärlden saknar kraften att ta tag i sin skuldsituation, och det vällovliga Europrojektet visar sig felkonstruerat i grunden. Det blåser upp till storm i omvärlden. Då är det just skönt att sitta här i Sverige. Visst kommer vi att bli påverkade, men jag tror mig vara viss om att landet byggts rätt sedan vår stora storm, 1991 -92.

Skuldnivån sjunker, den offentliga sektorn har genomgått en grundlig översyn och effektivisering. Den flytande kronan och den självständiga riksbanken var två strategiska beslut som ledde oss in i en period av flera decenniers låga räntor. Sverige har en märklig position där stormar i omvärlden leder till sjunkande värde på den svenska kronan, som  sin tur leder till en automatisk stimulans av exportindustrin precis när det behövs som bäst. Å andra sidan vill jag minnas att IT-sektorn kraschade i landet runt 2000 just när konjunkturen började växa sig så god att räntorna riskerade att höjas - och räntorna förblev låga. Vi har kort sagt gjort mycket rätt, och haft mycket tur. Vi har ett mycket starkt läge inför den storm som vi åter kommer in i.

Men med stormen Gudrun i färskt minne ska jag försöka vara realistisk också. Stormar kan som sagt bli väl svåra för att vara mysiga. Det vet vi i Småland alldeles för väl.