Jag gillar oväder

Jag har en lite skruvad och märklig svaghet för oväder. Jag gillar oväder, får jag erkänna. I stormen Gudrun blev det förstås alldeles för mycket, 15 - 20 dagars elavbrott och sex veckors teleavbrott ovanpå en helt sönderslagen skogsfastighet tärde väl hårt. Men ändå - och ni förstår nog, när det drar ihop sig till vanlig storm är det rätt mysigt att sitta hemma i stugan - i skogen.

Lite grand på samma sätt känns det efter den här sommaren. En rad länder i västvärlden saknar kraften att ta tag i sin skuldsituation, och det vällovliga Europrojektet visar sig felkonstruerat i grunden. Det blåser upp till storm i omvärlden. Då är det just skönt att sitta här i Sverige. Visst kommer vi att bli påverkade, men jag tror mig vara viss om att landet byggts rätt sedan vår stora storm, 1991 -92.

Skuldnivån sjunker, den offentliga sektorn har genomgått en grundlig översyn och effektivisering. Den flytande kronan och den självständiga riksbanken var två strategiska beslut som ledde oss in i en period av flera decenniers låga räntor. Sverige har en märklig position där stormar i omvärlden leder till sjunkande värde på den svenska kronan, som  sin tur leder till en automatisk stimulans av exportindustrin precis när det behövs som bäst. Å andra sidan vill jag minnas att IT-sektorn kraschade i landet runt 2000 just när konjunkturen började växa sig så god att räntorna riskerade att höjas - och räntorna förblev låga. Vi har kort sagt gjort mycket rätt, och haft mycket tur. Vi har ett mycket starkt läge inför den storm som vi åter kommer in i.

Men med stormen Gudrun i färskt minne ska jag försöka vara realistisk också. Stormar kan som sagt bli väl svåra för att vara mysiga. Det vet vi i Småland alldeles för väl.