torsdag 27 oktober 2011

Telias ovarsamhet med sitt varumärke

Enligt Dagens Nyheter tvingas Telia Sonera göra halt, om än tillfälligt i teknikskiftet på landet. Beskedet kommer efter veckor av drypande kritik mot bolaget i landsortstidningar och Stockholmspress. Artikelserier i DN, artiklar på självaste DN debatt och giftiga ledare i tidningar som expressen eller UNT blev till slut för mycket. Frågan har utvecklat sig till att vara den faktor som mer än något annat skapat bilden av Telia som det bolag framför andra som aktivt tagit avstånd från kundansvar och därmed hamnat i otakt med tiden. Bolaget har sig självt att skylla.

Historien om teknikskiftet är synonym med de enorma misstag som bolaget gjorde efter stormen Gudrun. . Telia var den aktör som genom stormen Gudrun gav befolkningen det bestående intrycket av att verkligen vilja oss illa. Det är ett fullständigt unikt omdöme och måste nog av vilket bolag som helst i landet anses vara en pr-mässig katastrof. Jag är inte säker på att Telia vare sig uppfattat att det blev så - och än mindre hur det kunde bli så.

Att bolaget till slut kom ut som ett tillväxt- och landsbygdsfientlig kraft berodde på ovarsam informationsgivning, en ovilja att i månader erkänna att bolaget hade problem med ett i praktiken helt skrotat telenät. Problemet var inte att det tog tid att reparera - det förstod vi all att det skulle göra. Problemet var arrogans i information, brist på information och en genomgående ovilja att kommunicera till oss kunder på ett sätt som vi kunde känna igen oss i. Men värst var nog av att det kombinerades med budskapet av att bolaget inte prioriterar landsbygden och inte ser den som potentiellt lönsam. Det är ett budskap som inte anstår stora bolag. Tänker man efter är det en typ av budskap som omgärdar få företag. Volvos varumärke förknppas inte med en avog inställning till pensionärer. Iphone knyts inte ihop med en avog inställning till femtiotalister osv. Dvs moderna bolag håller sig borta från negativa knytningar.

Ingen var framsynt nog att inse att det gamla Televerkets varumärke av att vara närvarande överallt - och vara en möjliggörare för alla, var de än bodde, i sig hade ett enormt värde, att det rent pr-mässigt var en konkurrensfördel gentemot andra bolag på en konkurrensutsatt marknad. Tekniska och ekonomiska  begränsningar är en sak. Kommunikation är en helt annan.

Så upprepar sig fenomenet. Tekniken för fast telefoni på landsbygden har tjänat ut. Men respekten saknas. Bolaget bryr sig inte om att prova ut tekniken. Bolagets konsulter byter river. Folk inser att det inte fungerar och står handfallna. Men inte nog med det: Tjänsten är mycket dyr, i praktiken överlägset dyrast på marknaden. På Telias huvudportal, Telia.se kan man inte se erbjudandet vid sidan av erbjudandena för annan fast telefoni. De som hänvisas till tekniken kan inte välja de prisavtal de är vana vid (därmed blir det ännu dyrare). Bindningsiden är hutlös, det fasta telefonnumret kommer i sig kosta pengar efter två år. Bolaget signalerar verkligen att de inte vill ha dessa kunder som just kunder. Det handlar om små justeringar för mycket få kunder.

Till skillnad från i stormen Gudrun nappar DN på ett helt annat sätt än förra gången. Och frågan är om bolagets informationsavdelning på sista tiden trots allt insett att bolaget tar onödiga risker och sprider omedvetna budskap kring sig som ger breda lager av befolkningen en mycket fadd smak i munnen. Jag vill så gärna tro att de insett att ovarsamhet gentemot så få som tusen abonnenter kan sabotera stora värden också för Telia genom dålig publicitet. Ett och annat tafatt försök har gjorts om att tala om utveckling snarare än avveckling - och som ett svar i DN debatt tecknas en bild av hur den framtida landsbygden kan komma att se ut. Där har Telia kanske trots allt en roll att spela.

Under överskådlig framtid är det nog ändå så att Telia kommer ha rollen i svensk samhällsliv som "Bolaget som vände landsbygden ryggen". I en tid då de politiska budskapen talar om att "håll ihop samhället", kommunicerar Telia "Vi vill inte ta ansvar". Det är klart att det inte håller i längden.

Tack och lov finns konkurrenter för många av de som blir av med sina fasta telelinor. Och folket i Småland satsar på bredband via fiber. Jag skulle inte tro att de någonsin väljer Telia. Samtidigt är Telia fortfarande landets största kommunikationsaktör. Och innerst inne hoppas jag att bolagets informationsstrateger ändå lärt sig en läxa.

söndag 21 augusti 2011

Desperata tankar kring kommunens ständiga konflikter...

I lördagens Smålandsposten finns en artikel som illustrerar de politiska klimatet i Tingsryds kommun. Det är uppenbarligen en mycket infekterad konflikt mellan partierna - en konflikt som spårat ur och nu befinner sig på nivåer som inte anstår en svensk kommun.

I min synvinkel handlar konflikten mer än något annat om en konflikt mellan huvudorten och de omgivande socknarna. Kommunbildningen Tingsryd har visat sig generera inre spänningar som inte alls gagnar den. Av en rad skäl tror jag det är dags att föreslå en sammanslagning av Tingsryds kommun med Växjö kommun.

Växjö kommer vara den oomtvistade huvudorten. Hela Tingsryds kommun kommer bli en del av omlandet - och vår landsbygd kommer få samma förutsättningar som Växjö kommuns övriga landsbygd. Älmeboda socken kommer ha samma möjligheter som Asa eller Furuby. Och tillsammans med Växjös stora landsbygd kan vi ge en politisk balans för Växjö kommun där landsbygdsområdena kommer ha sin tyngd. Kommunen får en vidsträckt landsbygd med liknande förutsättningar och investeringar i denna kan göras på ett likartat sätt. Växjö har visat att kommunen kan hantera sin landsbygd på ett gott sätt. Jag tror att det kommer lösa en stor del av de inneboende spänningar som finns i Tingsryds kommun.

En ny kommunbildning kommer ha en stabil skattebas. Den ständiga paniken inför budgetfrågor kan övergå i en sansad budgetplanering. Rationaliseringen av kommunens verksamhet blir säkerligen väl så hård - men kan också genomföras på ett mer genomtänkt sätt. Sammanslagningen i sig kan medföra en del rationaliseringar, även om det omedelbara värdet förmodligen inte är särskilt stort.

Förskola och grundutbildning behöver en stark ledning. Det finns inte i Timgsryds kommun. Vid den förra strukturrationaliseringen tvingades kommunen avskeda lärare. Tack vare sist in-först ut-principen fick de nyutbildade yngre lärarna gå. Det är en situation som en liten kommun verkligen inte har råd med. I en större kommunbildning minskar riskerna för avskedanden och rationaliseringar kan ske på ett skonsamt sätt för personalen samtidigt som kompetens och förnyelsekraft kan behållas. I takt med att gymnasisterna åter åker till Växjö i allt väsentligt, har faktureringen för dessa utbildningar dragit iväg. Många av dessa gymnasister går vid skolor som drivs av Växjö Kommun och Växjö ser förstås till att sälja utbildningar med en viss lönsamhet. Till stor del skulle alltså dessa kostnader kunna hanteras internt i en ny kommunbildning.

Vad väljer du - att bosätta dig i en mindre kommun präglad av utflyttning och nedläggning eller en större kommun med en ekonomi och befolkning i balans? Jag tror det spelar roll att slippa glesbygdsstämpeln på en kommunbildning som Tingsryd. Beroendet av skatteutjämningssystem är heller inte smickrande. Båttre då att ingå i en kommunbildning med en riktig stad i centrum.

Jag tror det är dags att diskutera grundförutsättningarna för Tingsryd som kommunbildning. Än är Tingsryds kommun en på det hela taget rätt välskött kommun med en ekonomi i balans. Än kan vi ha en viss attraktivitet.

onsdag 17 augusti 2011

När ett politiskt samtal havererar

Det ska bli folkomröstning i Tingsryds kommun. Maten som serverias till skolbarn och äldre är på agendan. Hur ska den lagas – och var? Känslorna svallar. Kommunfullmäktiges- och valnämndens ordförande Britta Lundén kommenterar omröstningen i Smålandsposten med att missnöjet med kylmaten skulle bero på att den tidigare informationen inte gått hem hos alla. Folk har enligt Britta inte förstått. Valnämndens ordförande tar inte bara aktiv ställning inför omröstningen, stora delar av befolkningen avfärdas utan pardon. Tingsryds kommuns politiska vardag gör ett sådant avfärdande till en bisarr normalitet.

-     För det första handlar denna omröstning om sakfrågan. Många kommuninnevånare har en tydlig åsikt om att mat ska lagas nära den som äter den, såväl i tid som geografiskt. Än fler menar att denna mat med fördel kan lagas av privata aktörer inom eller utom kommunen. Det finns tvivel om att det är effektivt för kommunen att bygga ett eget storkök för cook-and-chill.  Det hade varit läge för kommunen att pröva privata lösningar – i stort eller riktigt småskaligt.

I en annan aspekt handlar omröstningen om Tingsryds relation till de omgivande socknarna. Tingrsyds kommun är nu 40 år gammalt. På fyrtio år borde kommunen hunnit att hitta en naturlig kommunbildning. Men i takt med att befolkningen sjunkit och rationaliseringarna fortgått, har avstånden mellan Tingsryd och de övriga socknarna inte alls suddats ut, snarare förstärkts. Alltjämnt finns spänningen där i beslutsfattandet mellan huvudort och omland, en spänning som lever kvar i snart sagt varenda beslut som tas i kommunen. Spänningen kunde ha positiva förtecken, socknarna kunde sporra och dra varandra – men så är det inte i Tingsryds kommun.  Rationaliseringar till Tingsryd stärker väljarnas misstankar om att de omgivande socknarna ständigt försummas. För en stor andel innevånare kommer kommunens framgång aldrig bli större än den svagaste socknens framgång.

I närtid har en illa skött skolreform genomförts för att effektivisera kommunens utbildning. Reformen lämnar djupa och onödiga sår efter sig.  När framför allt Älmeboda i öster hamnade i en svacka med lågt antal barn i skolåldern och skolledningens utredningar pekade mot behovet av rationaliseringar, möttes inte dessa rationaliseringar med vare sig vidgade problemanalyser eller försök till satsningar på att lyfta socknen ur sin svaga trend. I rättvisans namn, dvs i en föment omsorgsfull gest, genomfördes neddragningen också i Linneryd och Södra Sandsjö – trots att medlemmar i Barn- och utbildningsnämnden i efterhand erkänt att volymerna var stora nog åtminstone i Linneryd för en oförändrad skola. Linneryd straffades för att Älmeboda hade problem. Så bygger man inte upp en socken, så stärker man inte en kommun. Och dessa barn hamnade i en annan skola i Tingsryd utan vettiga lokaler och in i en kaotisk utbildningssituation. Matfrågan som till stor del handlar om köken på socknarnas ålderdomshem blir en fråga hos gemene man om att det någon gång måste få vara nog med  en ensidig koncentration till Tingsryd - om den är ovarsam och inte uppenbart kan ge fördelar tillbaka.

Samtidigt blir denna omröstning också en förtroendeomröstning om den nuvarande majoriteten i kommunen. Moderata väljare röstade inte för att få in socialdemokrater i kommunens styre, Sossar röstade inte för ett samarbete med moderater och Centerpartister ser sig alltjämnt som stabilt borgerliga väljare som normalt sett trivs i en borgerlig allians.

Tillståndet i den lokala demokratin i Tingsryd är präglat av långa och djupa konflikter. Fullmäktige må vara beslutsmässigt men tonen i nämnd- och kommunsammanträden är ofta präglad av tjuvnyp, hårda ord och intensiva debatter.  Den senaste valrörelsen i kommunen var stormig och infekterad. Alliansen sprack efter valet i en rätt smutsig katt- och råttalek. Och nu stå vi inför en ny folkomröstning – om kosthållningen i kommunen.  Positionerna är låsta sedan länge och alrörelsen kommer med all säkerhet vara intensivt nervig . Ingen tror nog på allvar att majoriteten skulle ompröva sitt beslut.  Majoriteten kommer av allt att döma vara lika tondöv som vanligt. Spänningarna i kommunen kommer förstärkas.

Det kunde vara på ett annat sätt. Den politiska andan i en kommun behöver inte vara destruktiv. Parlament i en framgångsrik kommun ser till att lösa gamla konflikter och hitta gemensamma mål att arbeta emot. Cirkeln kan  vändas. Alla partier i kommunfullmäktige behöver bidra till att tonen förändras, men det kan gå. Och det kan ske på ett sätt som gör att partiernas värdegrunder och idétraditioner snarast förstärks och utvecklas. I många fall handla det om något så enkelt som empati, omdöme och hyfs. En rannsakan behövs- och insikt om att det politiska samtalet behöver få högre nivå och större anständighet. Kommunens ledning och parlament måste hitta relevanta verktyg för att överbrygga klyftan mellan centralort och omland. Fullmäktiges ordförande Britta Lundén kan möjligen börja med att respektera alla oss som begärt en folkomröstning?
    
Jag är i grund och botten en mycket positiv person. Min positiva syn utgår ifrån att problem är till för att lösas. Jag kan se framför mig en kommun som utvecklas på ett gott vis – och socknar som visst kan leva upp – om än på andra sätt än förut. Allt utgår ifrån att vi lyssnar på varandra och möter  varandra. Låt oss börja där.

Läs gärna denna artikel i Smålandsposten

söndag 14 augusti 2011

Jag gillar oväder

Jag har en lite skruvad och märklig svaghet för oväder. Jag gillar oväder, får jag erkänna. I stormen Gudrun blev det förstås alldeles för mycket, 15 - 20 dagars elavbrott och sex veckors teleavbrott ovanpå en helt sönderslagen skogsfastighet tärde väl hårt. Men ändå - och ni förstår nog, när det drar ihop sig till vanlig storm är det rätt mysigt att sitta hemma i stugan - i skogen.

Lite grand på samma sätt känns det efter den här sommaren. En rad länder i västvärlden saknar kraften att ta tag i sin skuldsituation, och det vällovliga Europrojektet visar sig felkonstruerat i grunden. Det blåser upp till storm i omvärlden. Då är det just skönt att sitta här i Sverige. Visst kommer vi att bli påverkade, men jag tror mig vara viss om att landet byggts rätt sedan vår stora storm, 1991 -92.

Skuldnivån sjunker, den offentliga sektorn har genomgått en grundlig översyn och effektivisering. Den flytande kronan och den självständiga riksbanken var två strategiska beslut som ledde oss in i en period av flera decenniers låga räntor. Sverige har en märklig position där stormar i omvärlden leder till sjunkande värde på den svenska kronan, som  sin tur leder till en automatisk stimulans av exportindustrin precis när det behövs som bäst. Å andra sidan vill jag minnas att IT-sektorn kraschade i landet runt 2000 just när konjunkturen började växa sig så god att räntorna riskerade att höjas - och räntorna förblev låga. Vi har kort sagt gjort mycket rätt, och haft mycket tur. Vi har ett mycket starkt läge inför den storm som vi åter kommer in i.

Men med stormen Gudrun i färskt minne ska jag försöka vara realistisk också. Stormar kan som sagt bli väl svåra för att vara mysiga. Det vet vi i Småland alldeles för väl.

lördag 30 juli 2011

Teapartyrörelsen har kommit för att förändra

Jag följer CNN och BBC world under semestern, nästan varje dag blir det en stund. Just nu är det Amerikas skuldkris som roar. Obama beskrev det nog bäst själv. Amerika är ett land som varesig är värd högsta rating för statens skuldåtagande eller sitt parlament. Men Teapartyrörelsen har kommit för att förändra, det får världen lov att inse. Och jag har hört sägas från kommentatorshåll att det är kongressens tredje parti. Vi Européer skulle nog säga att de har naiv syn på staten - staten av ondo. Jag kan inte påstå att jag förstår dem, jag håller definitivt inte med dem. Men visst vore det intressant att få en inblick, att försöka förstå dem? Hur ser deras logik ut?

Skrivkramp

Jag har semester. Uppenbarligen är det semester i mitt huvud. Jag har  vart fall skrivkramt - denna somma då det funnit så enormt mycket att skriva om...

söndag 3 juli 2011

Jan Björklund skjuter energiöverenskommelsen i sank.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kraftbolag-hindrar-ny-karnkraft_6290764.svd

Det var en fråga om tid - tid till dess att Jan Björklund skulle börja ifrågasätta den energiöverenskommelse som de borgerliga partierna sedan några år ingått. Björklund gillar att provocera, och provocerad blir jag. Kan han ifrågasätta överenskommelsen så kan väl alla andra göra det också.

Först och främst: Jag inser att jag inte ligger i Centerpartiets huvudfåra i min syn på energi. Samtidigt borde jag rimligen ha åsikter som överenstämmer med många, många Centerpartister runtom i landet. Kärnkraften kom till landet med såväl frälsning som problem. Energislaget är kraftigt subventionerat av staten, inte minst genom att staten i praktiken tar hela försäkringskostnaden för producenterna. Jag tycker kort sagt att kärnkraft inte hör hemma i svensk energiproduktion långsiktigt.

Centerpartiet har gått in i en energiuppgörelse för att ge landet långsiktiga spelregler på energimarknaden. En sådan uppgörelse bör man vara rädd om. Alla vet att det tärde hårt på många, många centerpartister, också riksdagsmän. När partipiskan ven som mest, var morötterna de justeringar som Jan jörklund nu vill plocka bort. Det gör mig kort sagt vansinnig.

Avtal ska man stå för, det är min stånpunkt. Men börjar de knaka i fogarna bör vi sondera efter länpliga ersättningar. Jag förordar en öppen debatt med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om en breddad överenskommelse!