Enligt Dagens Nyheter tvingas Telia Sonera göra halt, om än tillfälligt i teknikskiftet på landet. Beskedet kommer efter veckor av drypande kritik mot bolaget i landsortstidningar och Stockholmspress. Artikelserier i DN, artiklar på självaste DN debatt och giftiga ledare i tidningar som expressen eller UNT blev till slut för mycket. Frågan har utvecklat sig till att vara den faktor som mer än något annat skapat bilden av Telia som det bolag framför andra som aktivt tagit avstånd från kundansvar och därmed hamnat i otakt med tiden. Bolaget har sig självt att skylla.
Historien om teknikskiftet är synonym med de enorma misstag som bolaget gjorde efter stormen Gudrun. . Telia var den aktör som genom stormen Gudrun gav befolkningen det bestående intrycket av att verkligen vilja oss illa. Det är ett fullständigt unikt omdöme och måste nog av vilket bolag som helst i landet anses vara en pr-mässig katastrof. Jag är inte säker på att Telia vare sig uppfattat att det blev så - och än mindre hur det kunde bli så.
Att bolaget till slut kom ut som ett tillväxt- och landsbygdsfientlig kraft berodde på ovarsam informationsgivning, en ovilja att i månader erkänna att bolaget hade problem med ett i praktiken helt skrotat telenät. Problemet var inte att det tog tid att reparera - det förstod vi all att det skulle göra. Problemet var arrogans i information, brist på information och en genomgående ovilja att kommunicera till oss kunder på ett sätt som vi kunde känna igen oss i. Men värst var nog av att det kombinerades med budskapet av att bolaget inte prioriterar landsbygden och inte ser den som potentiellt lönsam. Det är ett budskap som inte anstår stora bolag. Tänker man efter är det en typ av budskap som omgärdar få företag. Volvos varumärke förknppas inte med en avog inställning till pensionärer. Iphone knyts inte ihop med en avog inställning till femtiotalister osv. Dvs moderna bolag håller sig borta från negativa knytningar.
Ingen var framsynt nog att inse att det gamla Televerkets varumärke av att vara närvarande överallt - och vara en möjliggörare för alla, var de än bodde, i sig hade ett enormt värde, att det rent pr-mässigt var en konkurrensfördel gentemot andra bolag på en konkurrensutsatt marknad. Tekniska och ekonomiska begränsningar är en sak. Kommunikation är en helt annan.
Så upprepar sig fenomenet. Tekniken för fast telefoni på landsbygden har tjänat ut. Men respekten saknas. Bolaget bryr sig inte om att prova ut tekniken. Bolagets konsulter byter river. Folk inser att det inte fungerar och står handfallna. Men inte nog med det: Tjänsten är mycket dyr, i praktiken överlägset dyrast på marknaden. På Telias huvudportal, Telia.se kan man inte se erbjudandet vid sidan av erbjudandena för annan fast telefoni. De som hänvisas till tekniken kan inte välja de prisavtal de är vana vid (därmed blir det ännu dyrare). Bindningsiden är hutlös, det fasta telefonnumret kommer i sig kosta pengar efter två år. Bolaget signalerar verkligen att de inte vill ha dessa kunder som just kunder. Det handlar om små justeringar för mycket få kunder.
Till skillnad från i stormen Gudrun nappar DN på ett helt annat sätt än förra gången. Och frågan är om bolagets informationsavdelning på sista tiden trots allt insett att bolaget tar onödiga risker och sprider omedvetna budskap kring sig som ger breda lager av befolkningen en mycket fadd smak i munnen. Jag vill så gärna tro att de insett att ovarsamhet gentemot så få som tusen abonnenter kan sabotera stora värden också för Telia genom dålig publicitet. Ett och annat tafatt försök har gjorts om att tala om utveckling snarare än avveckling - och som ett svar i DN debatt tecknas en bild av hur den framtida landsbygden kan komma att se ut. Där har Telia kanske trots allt en roll att spela.
Under överskådlig framtid är det nog ändå så att Telia kommer ha rollen i svensk samhällsliv som "Bolaget som vände landsbygden ryggen". I en tid då de politiska budskapen talar om att "håll ihop samhället", kommunicerar Telia "Vi vill inte ta ansvar". Det är klart att det inte håller i längden.
Tack och lov finns konkurrenter för många av de som blir av med sina fasta telelinor. Och folket i Småland satsar på bredband via fiber. Jag skulle inte tro att de någonsin väljer Telia. Samtidigt är Telia fortfarande landets största kommunikationsaktör. Och innerst inne hoppas jag att bolagets informationsstrateger ändå lärt sig en läxa.
torsdag 27 oktober 2011
söndag 21 augusti 2011
Desperata tankar kring kommunens ständiga konflikter...
I lördagens Smålandsposten finns en artikel som illustrerar de politiska klimatet i Tingsryds kommun. Det är uppenbarligen en mycket infekterad konflikt mellan partierna - en konflikt som spårat ur och nu befinner sig på nivåer som inte anstår en svensk kommun.
I min synvinkel handlar konflikten mer än något annat om en konflikt mellan huvudorten och de omgivande socknarna. Kommunbildningen Tingsryd har visat sig generera inre spänningar som inte alls gagnar den. Av en rad skäl tror jag det är dags att föreslå en sammanslagning av Tingsryds kommun med Växjö kommun.
Växjö kommer vara den oomtvistade huvudorten. Hela Tingsryds kommun kommer bli en del av omlandet - och vår landsbygd kommer få samma förutsättningar som Växjö kommuns övriga landsbygd. Älmeboda socken kommer ha samma möjligheter som Asa eller Furuby. Och tillsammans med Växjös stora landsbygd kan vi ge en politisk balans för Växjö kommun där landsbygdsområdena kommer ha sin tyngd. Kommunen får en vidsträckt landsbygd med liknande förutsättningar och investeringar i denna kan göras på ett likartat sätt. Växjö har visat att kommunen kan hantera sin landsbygd på ett gott sätt. Jag tror att det kommer lösa en stor del av de inneboende spänningar som finns i Tingsryds kommun.
En ny kommunbildning kommer ha en stabil skattebas. Den ständiga paniken inför budgetfrågor kan övergå i en sansad budgetplanering. Rationaliseringen av kommunens verksamhet blir säkerligen väl så hård - men kan också genomföras på ett mer genomtänkt sätt. Sammanslagningen i sig kan medföra en del rationaliseringar, även om det omedelbara värdet förmodligen inte är särskilt stort.
Förskola och grundutbildning behöver en stark ledning. Det finns inte i Timgsryds kommun. Vid den förra strukturrationaliseringen tvingades kommunen avskeda lärare. Tack vare sist in-först ut-principen fick de nyutbildade yngre lärarna gå. Det är en situation som en liten kommun verkligen inte har råd med. I en större kommunbildning minskar riskerna för avskedanden och rationaliseringar kan ske på ett skonsamt sätt för personalen samtidigt som kompetens och förnyelsekraft kan behållas. I takt med att gymnasisterna åter åker till Växjö i allt väsentligt, har faktureringen för dessa utbildningar dragit iväg. Många av dessa gymnasister går vid skolor som drivs av Växjö Kommun och Växjö ser förstås till att sälja utbildningar med en viss lönsamhet. Till stor del skulle alltså dessa kostnader kunna hanteras internt i en ny kommunbildning.
Vad väljer du - att bosätta dig i en mindre kommun präglad av utflyttning och nedläggning eller en större kommun med en ekonomi och befolkning i balans? Jag tror det spelar roll att slippa glesbygdsstämpeln på en kommunbildning som Tingsryd. Beroendet av skatteutjämningssystem är heller inte smickrande. Båttre då att ingå i en kommunbildning med en riktig stad i centrum.
Jag tror det är dags att diskutera grundförutsättningarna för Tingsryd som kommunbildning. Än är Tingsryds kommun en på det hela taget rätt välskött kommun med en ekonomi i balans. Än kan vi ha en viss attraktivitet.
I min synvinkel handlar konflikten mer än något annat om en konflikt mellan huvudorten och de omgivande socknarna. Kommunbildningen Tingsryd har visat sig generera inre spänningar som inte alls gagnar den. Av en rad skäl tror jag det är dags att föreslå en sammanslagning av Tingsryds kommun med Växjö kommun.
Växjö kommer vara den oomtvistade huvudorten. Hela Tingsryds kommun kommer bli en del av omlandet - och vår landsbygd kommer få samma förutsättningar som Växjö kommuns övriga landsbygd. Älmeboda socken kommer ha samma möjligheter som Asa eller Furuby. Och tillsammans med Växjös stora landsbygd kan vi ge en politisk balans för Växjö kommun där landsbygdsområdena kommer ha sin tyngd. Kommunen får en vidsträckt landsbygd med liknande förutsättningar och investeringar i denna kan göras på ett likartat sätt. Växjö har visat att kommunen kan hantera sin landsbygd på ett gott sätt. Jag tror att det kommer lösa en stor del av de inneboende spänningar som finns i Tingsryds kommun.
En ny kommunbildning kommer ha en stabil skattebas. Den ständiga paniken inför budgetfrågor kan övergå i en sansad budgetplanering. Rationaliseringen av kommunens verksamhet blir säkerligen väl så hård - men kan också genomföras på ett mer genomtänkt sätt. Sammanslagningen i sig kan medföra en del rationaliseringar, även om det omedelbara värdet förmodligen inte är särskilt stort.
Förskola och grundutbildning behöver en stark ledning. Det finns inte i Timgsryds kommun. Vid den förra strukturrationaliseringen tvingades kommunen avskeda lärare. Tack vare sist in-först ut-principen fick de nyutbildade yngre lärarna gå. Det är en situation som en liten kommun verkligen inte har råd med. I en större kommunbildning minskar riskerna för avskedanden och rationaliseringar kan ske på ett skonsamt sätt för personalen samtidigt som kompetens och förnyelsekraft kan behållas. I takt med att gymnasisterna åter åker till Växjö i allt väsentligt, har faktureringen för dessa utbildningar dragit iväg. Många av dessa gymnasister går vid skolor som drivs av Växjö Kommun och Växjö ser förstås till att sälja utbildningar med en viss lönsamhet. Till stor del skulle alltså dessa kostnader kunna hanteras internt i en ny kommunbildning.
Vad väljer du - att bosätta dig i en mindre kommun präglad av utflyttning och nedläggning eller en större kommun med en ekonomi och befolkning i balans? Jag tror det spelar roll att slippa glesbygdsstämpeln på en kommunbildning som Tingsryd. Beroendet av skatteutjämningssystem är heller inte smickrande. Båttre då att ingå i en kommunbildning med en riktig stad i centrum.
Jag tror det är dags att diskutera grundförutsättningarna för Tingsryd som kommunbildning. Än är Tingsryds kommun en på det hela taget rätt välskött kommun med en ekonomi i balans. Än kan vi ha en viss attraktivitet.
onsdag 17 augusti 2011
När ett politiskt samtal havererar
Det ska bli folkomröstning i Tingsryds kommun. Maten som serverias till skolbarn och äldre är på agendan. Hur ska den lagas – och var? Känslorna svallar. Kommunfullmäktiges- och valnämndens ordförande Britta Lundén kommenterar omröstningen i Smålandsposten med att missnöjet med kylmaten skulle bero på att den tidigare informationen inte gått hem hos alla. Folk har enligt Britta inte förstått. Valnämndens ordförande tar inte bara aktiv ställning inför omröstningen, stora delar av befolkningen avfärdas utan pardon. Tingsryds kommuns politiska vardag gör ett sådant avfärdande till en bisarr normalitet.
- För det första handlar denna omröstning om sakfrågan. Många kommuninnevånare har en tydlig åsikt om att mat ska lagas nära den som äter den, såväl i tid som geografiskt. Än fler menar att denna mat med fördel kan lagas av privata aktörer inom eller utom kommunen. Det finns tvivel om att det är effektivt för kommunen att bygga ett eget storkök för cook-and-chill. Det hade varit läge för kommunen att pröva privata lösningar – i stort eller riktigt småskaligt.
I en annan aspekt handlar omröstningen om Tingsryds relation till de omgivande socknarna. Tingrsyds kommun är nu 40 år gammalt. På fyrtio år borde kommunen hunnit att hitta en naturlig kommunbildning. Men i takt med att befolkningen sjunkit och rationaliseringarna fortgått, har avstånden mellan Tingsryd och de övriga socknarna inte alls suddats ut, snarare förstärkts. Alltjämnt finns spänningen där i beslutsfattandet mellan huvudort och omland, en spänning som lever kvar i snart sagt varenda beslut som tas i kommunen. Spänningen kunde ha positiva förtecken, socknarna kunde sporra och dra varandra – men så är det inte i Tingsryds kommun. Rationaliseringar till Tingsryd stärker väljarnas misstankar om att de omgivande socknarna ständigt försummas. För en stor andel innevånare kommer kommunens framgång aldrig bli större än den svagaste socknens framgång.
I närtid har en illa skött skolreform genomförts för att effektivisera kommunens utbildning. Reformen lämnar djupa och onödiga sår efter sig. När framför allt Älmeboda i öster hamnade i en svacka med lågt antal barn i skolåldern och skolledningens utredningar pekade mot behovet av rationaliseringar, möttes inte dessa rationaliseringar med vare sig vidgade problemanalyser eller försök till satsningar på att lyfta socknen ur sin svaga trend. I rättvisans namn, dvs i en föment omsorgsfull gest, genomfördes neddragningen också i Linneryd och Södra Sandsjö – trots att medlemmar i Barn- och utbildningsnämnden i efterhand erkänt att volymerna var stora nog åtminstone i Linneryd för en oförändrad skola. Linneryd straffades för att Älmeboda hade problem. Så bygger man inte upp en socken, så stärker man inte en kommun. Och dessa barn hamnade i en annan skola i Tingsryd utan vettiga lokaler och in i en kaotisk utbildningssituation. Matfrågan som till stor del handlar om köken på socknarnas ålderdomshem blir en fråga hos gemene man om att det någon gång måste få vara nog med en ensidig koncentration till Tingsryd - om den är ovarsam och inte uppenbart kan ge fördelar tillbaka.
Samtidigt blir denna omröstning också en förtroendeomröstning om den nuvarande majoriteten i kommunen. Moderata väljare röstade inte för att få in socialdemokrater i kommunens styre, Sossar röstade inte för ett samarbete med moderater och Centerpartister ser sig alltjämnt som stabilt borgerliga väljare som normalt sett trivs i en borgerlig allians.
Tillståndet i den lokala demokratin i Tingsryd är präglat av långa och djupa konflikter. Fullmäktige må vara beslutsmässigt men tonen i nämnd- och kommunsammanträden är ofta präglad av tjuvnyp, hårda ord och intensiva debatter. Den senaste valrörelsen i kommunen var stormig och infekterad. Alliansen sprack efter valet i en rätt smutsig katt- och råttalek. Och nu stå vi inför en ny folkomröstning – om kosthållningen i kommunen. Positionerna är låsta sedan länge och alrörelsen kommer med all säkerhet vara intensivt nervig . Ingen tror nog på allvar att majoriteten skulle ompröva sitt beslut. Majoriteten kommer av allt att döma vara lika tondöv som vanligt. Spänningarna i kommunen kommer förstärkas.
Det kunde vara på ett annat sätt. Den politiska andan i en kommun behöver inte vara destruktiv. Parlament i en framgångsrik kommun ser till att lösa gamla konflikter och hitta gemensamma mål att arbeta emot. Cirkeln kan vändas. Alla partier i kommunfullmäktige behöver bidra till att tonen förändras, men det kan gå. Och det kan ske på ett sätt som gör att partiernas värdegrunder och idétraditioner snarast förstärks och utvecklas. I många fall handla det om något så enkelt som empati, omdöme och hyfs. En rannsakan behövs- och insikt om att det politiska samtalet behöver få högre nivå och större anständighet. Kommunens ledning och parlament måste hitta relevanta verktyg för att överbrygga klyftan mellan centralort och omland. Fullmäktiges ordförande Britta Lundén kan möjligen börja med att respektera alla oss som begärt en folkomröstning?
Jag är i grund och botten en mycket positiv person. Min positiva syn utgår ifrån att problem är till för att lösas. Jag kan se framför mig en kommun som utvecklas på ett gott vis – och socknar som visst kan leva upp – om än på andra sätt än förut. Allt utgår ifrån att vi lyssnar på varandra och möter varandra. Låt oss börja där.
Läs gärna denna artikel i Smålandsposten
söndag 14 augusti 2011
Jag gillar oväder
Jag har en lite skruvad och märklig svaghet för oväder. Jag gillar oväder, får jag erkänna. I stormen Gudrun blev det förstås alldeles för mycket, 15 - 20 dagars elavbrott och sex veckors teleavbrott ovanpå en helt sönderslagen skogsfastighet tärde väl hårt. Men ändå - och ni förstår nog, när det drar ihop sig till vanlig storm är det rätt mysigt att sitta hemma i stugan - i skogen.
Lite grand på samma sätt känns det efter den här sommaren. En rad länder i västvärlden saknar kraften att ta tag i sin skuldsituation, och det vällovliga Europrojektet visar sig felkonstruerat i grunden. Det blåser upp till storm i omvärlden. Då är det just skönt att sitta här i Sverige. Visst kommer vi att bli påverkade, men jag tror mig vara viss om att landet byggts rätt sedan vår stora storm, 1991 -92.
Skuldnivån sjunker, den offentliga sektorn har genomgått en grundlig översyn och effektivisering. Den flytande kronan och den självständiga riksbanken var två strategiska beslut som ledde oss in i en period av flera decenniers låga räntor. Sverige har en märklig position där stormar i omvärlden leder till sjunkande värde på den svenska kronan, som sin tur leder till en automatisk stimulans av exportindustrin precis när det behövs som bäst. Å andra sidan vill jag minnas att IT-sektorn kraschade i landet runt 2000 just när konjunkturen började växa sig så god att räntorna riskerade att höjas - och räntorna förblev låga. Vi har kort sagt gjort mycket rätt, och haft mycket tur. Vi har ett mycket starkt läge inför den storm som vi åter kommer in i.
Men med stormen Gudrun i färskt minne ska jag försöka vara realistisk också. Stormar kan som sagt bli väl svåra för att vara mysiga. Det vet vi i Småland alldeles för väl.
Lite grand på samma sätt känns det efter den här sommaren. En rad länder i västvärlden saknar kraften att ta tag i sin skuldsituation, och det vällovliga Europrojektet visar sig felkonstruerat i grunden. Det blåser upp till storm i omvärlden. Då är det just skönt att sitta här i Sverige. Visst kommer vi att bli påverkade, men jag tror mig vara viss om att landet byggts rätt sedan vår stora storm, 1991 -92.
Skuldnivån sjunker, den offentliga sektorn har genomgått en grundlig översyn och effektivisering. Den flytande kronan och den självständiga riksbanken var två strategiska beslut som ledde oss in i en period av flera decenniers låga räntor. Sverige har en märklig position där stormar i omvärlden leder till sjunkande värde på den svenska kronan, som sin tur leder till en automatisk stimulans av exportindustrin precis när det behövs som bäst. Å andra sidan vill jag minnas att IT-sektorn kraschade i landet runt 2000 just när konjunkturen började växa sig så god att räntorna riskerade att höjas - och räntorna förblev låga. Vi har kort sagt gjort mycket rätt, och haft mycket tur. Vi har ett mycket starkt läge inför den storm som vi åter kommer in i.
Men med stormen Gudrun i färskt minne ska jag försöka vara realistisk också. Stormar kan som sagt bli väl svåra för att vara mysiga. Det vet vi i Småland alldeles för väl.
lördag 30 juli 2011
Teapartyrörelsen har kommit för att förändra
Jag följer CNN och BBC world under semestern, nästan varje dag blir det en stund. Just nu är det Amerikas skuldkris som roar. Obama beskrev det nog bäst själv. Amerika är ett land som varesig är värd högsta rating för statens skuldåtagande eller sitt parlament. Men Teapartyrörelsen har kommit för att förändra, det får världen lov att inse. Och jag har hört sägas från kommentatorshåll att det är kongressens tredje parti. Vi Européer skulle nog säga att de har naiv syn på staten - staten av ondo. Jag kan inte påstå att jag förstår dem, jag håller definitivt inte med dem. Men visst vore det intressant att få en inblick, att försöka förstå dem? Hur ser deras logik ut?
Skrivkramp
Jag har semester. Uppenbarligen är det semester i mitt huvud. Jag har vart fall skrivkramt - denna somma då det funnit så enormt mycket att skriva om...
söndag 3 juli 2011
Jan Björklund skjuter energiöverenskommelsen i sank.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kraftbolag-hindrar-ny-karnkraft_6290764.svd
Det var en fråga om tid - tid till dess att Jan Björklund skulle börja ifrågasätta den energiöverenskommelse som de borgerliga partierna sedan några år ingått. Björklund gillar att provocera, och provocerad blir jag. Kan han ifrågasätta överenskommelsen så kan väl alla andra göra det också.
Först och främst: Jag inser att jag inte ligger i Centerpartiets huvudfåra i min syn på energi. Samtidigt borde jag rimligen ha åsikter som överenstämmer med många, många Centerpartister runtom i landet. Kärnkraften kom till landet med såväl frälsning som problem. Energislaget är kraftigt subventionerat av staten, inte minst genom att staten i praktiken tar hela försäkringskostnaden för producenterna. Jag tycker kort sagt att kärnkraft inte hör hemma i svensk energiproduktion långsiktigt.
Centerpartiet har gått in i en energiuppgörelse för att ge landet långsiktiga spelregler på energimarknaden. En sådan uppgörelse bör man vara rädd om. Alla vet att det tärde hårt på många, många centerpartister, också riksdagsmän. När partipiskan ven som mest, var morötterna de justeringar som Jan jörklund nu vill plocka bort. Det gör mig kort sagt vansinnig.
Avtal ska man stå för, det är min stånpunkt. Men börjar de knaka i fogarna bör vi sondera efter länpliga ersättningar. Jag förordar en öppen debatt med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om en breddad överenskommelse!
Det var en fråga om tid - tid till dess att Jan Björklund skulle börja ifrågasätta den energiöverenskommelse som de borgerliga partierna sedan några år ingått. Björklund gillar att provocera, och provocerad blir jag. Kan han ifrågasätta överenskommelsen så kan väl alla andra göra det också.
Först och främst: Jag inser att jag inte ligger i Centerpartiets huvudfåra i min syn på energi. Samtidigt borde jag rimligen ha åsikter som överenstämmer med många, många Centerpartister runtom i landet. Kärnkraften kom till landet med såväl frälsning som problem. Energislaget är kraftigt subventionerat av staten, inte minst genom att staten i praktiken tar hela försäkringskostnaden för producenterna. Jag tycker kort sagt att kärnkraft inte hör hemma i svensk energiproduktion långsiktigt.
Centerpartiet har gått in i en energiuppgörelse för att ge landet långsiktiga spelregler på energimarknaden. En sådan uppgörelse bör man vara rädd om. Alla vet att det tärde hårt på många, många centerpartister, också riksdagsmän. När partipiskan ven som mest, var morötterna de justeringar som Jan jörklund nu vill plocka bort. Det gör mig kort sagt vansinnig.
Avtal ska man stå för, det är min stånpunkt. Men börjar de knaka i fogarna bör vi sondera efter länpliga ersättningar. Jag förordar en öppen debatt med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om en breddad överenskommelse!
onsdag 1 juni 2011
Goda exempel på integration
En av Smålands riktigt stora utmaningar framöver är att få god inflyttning och god personal i sina företag och kommuner. Småland behöver invandring och inflyttning, alla måste kunna känna sig välkomna. Samtidigt är hindren in i det svenska goda livet alltför ofta en dyster realitet. Otaliga är de historier från inte minst invandrare kring hur ogörligt svårt det har varit att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Men det finns hopp om en annorlunda ordning.
Fredrik Bergman har med sitt "Macken" i Växjö visat på en social kooperativ företagssamhet som ser de individer, vars insats vi behöver men inte orkar bry oss om att hjälpa in på arbetsmarknaden. Med enkla ideér och enkla utgångspunkter har en omfattande verksamhet byggts upp som hjälper invandrare in i arbetslivet. Arbetet tar sin början i det som de nyanlända faktiskt kan, i att lära sig språket genom arbete och att hjälpas till företagande i det riktigt småskaliga formatet. Passionen i detta företag som Fredrik med kollegor har byggt upp är lovvärd.
Suzana Rovcanin är en blind kvinna med ursprung i det forna Jugoslavien som efter en lång period av kamp för att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden äntligen lyckats. Hon startade ett företag som erbjuder hushållsnära tjänster, med anställda som ofta har utländsk härkomst och olika former av handikapp. Det är personer som under decennier förblev utelåsta från den svenska arbetsmarknaden. Idag försörjer de sig själva, idag kan de vara med och bidra och få del av det goda Sverige.
Här finns förresten en länk till macken på Araby i Växjö: http://www.arabymacken.se/portal/index.php
Fredrik Bergman har med sitt "Macken" i Växjö visat på en social kooperativ företagssamhet som ser de individer, vars insats vi behöver men inte orkar bry oss om att hjälpa in på arbetsmarknaden. Med enkla ideér och enkla utgångspunkter har en omfattande verksamhet byggts upp som hjälper invandrare in i arbetslivet. Arbetet tar sin början i det som de nyanlända faktiskt kan, i att lära sig språket genom arbete och att hjälpas till företagande i det riktigt småskaliga formatet. Passionen i detta företag som Fredrik med kollegor har byggt upp är lovvärd.
Suzana Rovcanin är en blind kvinna med ursprung i det forna Jugoslavien som efter en lång period av kamp för att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden äntligen lyckats. Hon startade ett företag som erbjuder hushållsnära tjänster, med anställda som ofta har utländsk härkomst och olika former av handikapp. Det är personer som under decennier förblev utelåsta från den svenska arbetsmarknaden. Idag försörjer de sig själva, idag kan de vara med och bidra och få del av det goda Sverige.
Här finns förresten en länk till macken på Araby i Växjö: http://www.arabymacken.se/portal/index.php
måndag 30 maj 2011
Tyskland går före
Så har Tyskland tagit ett steg mot sin energiomställning. Jag tycker förstås det är framåtsyftande och spännande. Men visst kommer beslutet vara ett ordentligt vågspel och Tyskland behöver såväl nit, skicklighet som tur för att det ska gå vägen. Tyskland tar uppenbarligen tjuren vid hornen. Beroendet av kärnkraft, rysk gas och brunkol ska upphävas - samtidigt. Det är en ambition utan dess like. Det är en oräddhet som visst kan kallas dumdristig. Men dumdristiga visioner har förverkligats förut.
I grunden finns tanken att energiberoende är till för att brytas.Kärnkraften stängs och brunkolsanvändning kommer inte vara tillåten särsklit mycket längre. Risken att priserna går upp på Rysk gas är förstås uppenbar, men tyskarna har uppenbarligen bestämt sig för att inte rädas det utan ta det som en utmaning. Resultatet i en stark marknadsekonomi blir inte ekonomisk katastrof enligt skolboken, snarare energieffektivisering och teknikutveckling. I teorin fungerar det - men går det att ställa om sitt energisystem så totalt i praktiken? I Tyskland har man tappat respekten för riskerna. Jag förstår alla de länder som inte resonerar som Tyskland, för landet tar onekligen risker nu. Men jag beundrar dem också, mycket, för sitt mod.
Med Sverige är det egentligen annorlunda. Visst är vi starkt beroende av kärnkraft, men Sverige är också överflödigt av naturresurser som få. Vi skulle kunnat ge oss in i denna omvandling på ett betydligt mer ordnat sätt och med lägre risker än Tyskland nu gör. Men vi saknar visionerna.
Så till sist. Jag ser fram emot en tid då Sverige bli stora exportörer av grön el. Det ska vara en exportindustri med samma värde som andra, något att vara stolt för liksom för virke eller pappersmassa. Till rätt pris blir allt lönsamt. I det perspektivet, då priserna för el landar på europeiska nivåer, kan energieffektiviseringen fortsätta i vårt land också - samtidigt som Skogen, vårt gröna guld, får nya stabila marknader. Jag vill likt Jordbruksminister Eskil Erlandsson att Jord- och skogsägaren ska bli vår framtida oljeschejk.
P.s: läs gärna denna länk. Den finns på e24.se, ekonomisajten som drivit den hetskaste kampanjen mot vår elmarknad denna vinter.
http://www.e24.se/pengar/din-ekonomi/el-och-varme/sverige-anvander-for-mycket-el_2843107.e24
I grunden finns tanken att energiberoende är till för att brytas.Kärnkraften stängs och brunkolsanvändning kommer inte vara tillåten särsklit mycket längre. Risken att priserna går upp på Rysk gas är förstås uppenbar, men tyskarna har uppenbarligen bestämt sig för att inte rädas det utan ta det som en utmaning. Resultatet i en stark marknadsekonomi blir inte ekonomisk katastrof enligt skolboken, snarare energieffektivisering och teknikutveckling. I teorin fungerar det - men går det att ställa om sitt energisystem så totalt i praktiken? I Tyskland har man tappat respekten för riskerna. Jag förstår alla de länder som inte resonerar som Tyskland, för landet tar onekligen risker nu. Men jag beundrar dem också, mycket, för sitt mod.
Med Sverige är det egentligen annorlunda. Visst är vi starkt beroende av kärnkraft, men Sverige är också överflödigt av naturresurser som få. Vi skulle kunnat ge oss in i denna omvandling på ett betydligt mer ordnat sätt och med lägre risker än Tyskland nu gör. Men vi saknar visionerna.
Så till sist. Jag ser fram emot en tid då Sverige bli stora exportörer av grön el. Det ska vara en exportindustri med samma värde som andra, något att vara stolt för liksom för virke eller pappersmassa. Till rätt pris blir allt lönsamt. I det perspektivet, då priserna för el landar på europeiska nivåer, kan energieffektiviseringen fortsätta i vårt land också - samtidigt som Skogen, vårt gröna guld, får nya stabila marknader. Jag vill likt Jordbruksminister Eskil Erlandsson att Jord- och skogsägaren ska bli vår framtida oljeschejk.
P.s: läs gärna denna länk. Den finns på e24.se, ekonomisajten som drivit den hetskaste kampanjen mot vår elmarknad denna vinter.
http://www.e24.se/pengar/din-ekonomi/el-och-varme/sverige-anvander-for-mycket-el_2843107.e24
torsdag 26 maj 2011
Regionalisering - varför då?
http://www.smp.se/ledare/regiondebatt-pa-fel-spar(2792546).gm#disqus_thread
Idag skrev Martin Tunström på Smålandsposten om regionfrågan. Inlägget känns förlösande. Regionfrågan har gått i spinn och paniken kryper sig på här i Småland när frieriet till Skåne inte besvaras särskilt hjärtligt. Centerpartiet i Kronobergs län förordar en Smålandsregion och har goda argument för det. Ändå har vi hamnat i ett läge där en fråga mer än andra kräver sitt svar: varför förändrad regionindelning?
När strukturomvandlinge i vården visat sig lösas på ett föredömligt sätt med strategiska sammarbeten inom enskilda vårdområden, faller landstingens drivkraft bort. Behovet av strukturomvandling inom staten är inte alarmerande - sånär som inom några enskilda myndigheter. De frågorna tar staten tag i alldeles på egen hand. Kvar blir hanteringen av strukturfondsmedel och andra projektmedel. Är det verkligen argument nog för att genomföra en regionbildning? Kan inte regionförbunden hitta samarbeten kring det liksom landstigen har löst de vårdfrågor som kräver stordrift?
Landsortskommunerna för däremot en ojämn kamp med de uppgifter som de förväntas lösa. Jag tillhör de som anser att antalet kommuner är alldeles för många i Sverige och att behoven av strukturomvandling är störst här. Det var Göran Persson som för några år sedan på Landsbygdskonferensen i Emmaboda klargjorde att han inte såg några större behov av regionbildningar, men såg tydliga behov av strukturomvanling bland våra kommuner. Jag håller med honom.
Jag gillar förresten Martin Tunströms insats på Smålandsposten. Han har gett tidningen en konservativ ton som fungerar i Småland.
Idag skrev Martin Tunström på Smålandsposten om regionfrågan. Inlägget känns förlösande. Regionfrågan har gått i spinn och paniken kryper sig på här i Småland när frieriet till Skåne inte besvaras särskilt hjärtligt. Centerpartiet i Kronobergs län förordar en Smålandsregion och har goda argument för det. Ändå har vi hamnat i ett läge där en fråga mer än andra kräver sitt svar: varför förändrad regionindelning?
När strukturomvandlinge i vården visat sig lösas på ett föredömligt sätt med strategiska sammarbeten inom enskilda vårdområden, faller landstingens drivkraft bort. Behovet av strukturomvandling inom staten är inte alarmerande - sånär som inom några enskilda myndigheter. De frågorna tar staten tag i alldeles på egen hand. Kvar blir hanteringen av strukturfondsmedel och andra projektmedel. Är det verkligen argument nog för att genomföra en regionbildning? Kan inte regionförbunden hitta samarbeten kring det liksom landstigen har löst de vårdfrågor som kräver stordrift?
Landsortskommunerna för däremot en ojämn kamp med de uppgifter som de förväntas lösa. Jag tillhör de som anser att antalet kommuner är alldeles för många i Sverige och att behoven av strukturomvandling är störst här. Det var Göran Persson som för några år sedan på Landsbygdskonferensen i Emmaboda klargjorde att han inte såg några större behov av regionbildningar, men såg tydliga behov av strukturomvanling bland våra kommuner. Jag håller med honom.
Jag gillar förresten Martin Tunströms insats på Smålandsposten. Han har gett tidningen en konservativ ton som fungerar i Småland.
fredag 20 maj 2011
Sverige det nya nybyggarlandet
Centerpartiet vill göra Sverige till nybyggarland. Orden kommer från Maud Olofsson i ett tal på Centerpartiets förnyelsedagar. Invandrare som drömmer om en framtid i vårt land och är beredda att kämpa för det, ska vara varmt välkomna hit. Det bör glädja oss alla att det kommer människor från andra kulturer som är beredda att vara med och bygga det nya Sverige Anslaget gör mig glad långt in i själen. Det här får gärna, gärna bli en av hörnstenarna i det nya Centern.
Vi behöver bli fler i Sverige och inte minst här i Småland är vi i praktiken i desperat behov av att det kommer människor från utlandet som är beredda att bosätta sig här och ta anställningar i företag och kommuner. Vi står inför arbetskraftsbrist - och stora behov av entreprenörskp och nytänk. Invandrare kommer vara mycket viktiga för att klara de utmaningar vi har framför oss. Och visst är tanken fascinerande att människor likt kar-Oskar och Kristina en gång drivs från sitt eget land för att de ser möjligheter till förverkligande och framgångsrikt företagande någon annan stans - och att det är här i sverige, kanske här i Småland.
I bjärt kontrast ser vi hur dansk inrikespolitik efter hand inskränks och blir alltmer navelskådande. Den syn som kommit att genomsyra dansk politik där invandringen har blivit problemet framför andra, kommer driva Danmark till ekonomisk och kulturell tillbakagång. Det är sorgligt att se.
Vi behöver bli fler i Sverige och inte minst här i Småland är vi i praktiken i desperat behov av att det kommer människor från utlandet som är beredda att bosätta sig här och ta anställningar i företag och kommuner. Vi står inför arbetskraftsbrist - och stora behov av entreprenörskp och nytänk. Invandrare kommer vara mycket viktiga för att klara de utmaningar vi har framför oss. Och visst är tanken fascinerande att människor likt kar-Oskar och Kristina en gång drivs från sitt eget land för att de ser möjligheter till förverkligande och framgångsrikt företagande någon annan stans - och att det är här i sverige, kanske här i Småland.
I bjärt kontrast ser vi hur dansk inrikespolitik efter hand inskränks och blir alltmer navelskådande. Den syn som kommit att genomsyra dansk politik där invandringen har blivit problemet framför andra, kommer driva Danmark till ekonomisk och kulturell tillbakagång. Det är sorgligt att se.
måndag 16 maj 2011
Kulturarv att vara stolt över
Igår åkte vi en söndagsrunda, min bror och jag. Kalmar och Öland, det är lagom söndagsåkning för oss. Vi besökte bland annat Kalmar slott men eftermiddagsfikade också på Solliden. Genom jobbet besökte jag Karlskrona idag och på den korta lunchen åt vi på Marinmuseét. Det blev en fin påminnelse om den målmedvetna och långsiktiga svenska politiken som lyft fram vårt kulturarv. Kulturarvet - i stort och smått - bevaras och presenteras. Det är roligt att se.
fredag 22 april 2011
Vision om energimarknaden 2020...
Ville bara passa på att ge en länk för läsning om energifrågorna i Sverige:
Här en artikel av Jonny Hylander, professor i energiteknik, och Göran Sidén, universitetslektor i elkraftsteknik vid Högskolan i Halmstad. I deras artikel beskriver de enenergimarknaden i Sverige som en marknad där skredet har skett, där fossil energi och kärnkraft håller på att konkurreras ut: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1447802/Karnkraften-behovs-inte.html
Här en artikel av Jonny Hylander, professor i energiteknik, och Göran Sidén, universitetslektor i elkraftsteknik vid Högskolan i Halmstad. I deras artikel beskriver de enenergimarknaden i Sverige som en marknad där skredet har skett, där fossil energi och kärnkraft håller på att konkurreras ut: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1447802/Karnkraften-behovs-inte.html
tisdag 12 april 2011
Jobbskatteavdragen förändrar Sverige
Så har regeringen avslöjat delar av sin vårbudget. Jobbskatteavdrag är ordet för dagen, och det blir det femte steget. Fredrik Reinfeldt beskriver jobbskatteavdragen som en revolution för landet.
Begrepp som revolution ska man vara försiktig med. Men begreppet kan ha sin plats. Det är en mycket stor händelse då skatten på arbete så tydligt sänks i Sverige. Det blir verkligen lönsamt att arbeta. Hög eller låg lön, effekten på avdragen tillsammans finns där för alla och har med tiden kommit upp i väl över 2 000kr per månad för de allra flesta.
I perspektiv undrar man egentligen varför vi satsade en gång på att beskatta arbete. Hur tänkte man då? Att det var skadligt att jobba? Andra inkomstkällor än just skatten på arbete är betydligt bättre för staten - som moms och punktskatter. Punktskatterna, inte minst energiskatterna, tobaks- och alkoholskatten är bra verktyg som tjänar flera syften. Förutom att de ger betydande inkomster för staten, har de visat sig framgångsrika i att förändra beteenden i samhället som över tid vållar samhället stor skada. En stram budget har skapat förutsättningar för stabila konjunkturuppgångar i samhället som genererat imponerande välstånd för Sverige på kort tid.
Det ska bli spännande att se hur långt regeringen kommer vara beredd att gå - hur många jobbskatteavdrage blir och hur skattesystemet artar sig på sikt. Vi verkar gå en ljus framtid till mötes.
Begrepp som revolution ska man vara försiktig med. Men begreppet kan ha sin plats. Det är en mycket stor händelse då skatten på arbete så tydligt sänks i Sverige. Det blir verkligen lönsamt att arbeta. Hög eller låg lön, effekten på avdragen tillsammans finns där för alla och har med tiden kommit upp i väl över 2 000kr per månad för de allra flesta.
I perspektiv undrar man egentligen varför vi satsade en gång på att beskatta arbete. Hur tänkte man då? Att det var skadligt att jobba? Andra inkomstkällor än just skatten på arbete är betydligt bättre för staten - som moms och punktskatter. Punktskatterna, inte minst energiskatterna, tobaks- och alkoholskatten är bra verktyg som tjänar flera syften. Förutom att de ger betydande inkomster för staten, har de visat sig framgångsrika i att förändra beteenden i samhället som över tid vållar samhället stor skada. En stram budget har skapat förutsättningar för stabila konjunkturuppgångar i samhället som genererat imponerande välstånd för Sverige på kort tid.
Det ska bli spännande att se hur långt regeringen kommer vara beredd att gå - hur många jobbskatteavdrage blir och hur skattesystemet artar sig på sikt. Vi verkar gå en ljus framtid till mötes.
måndag 11 april 2011
Elmarknadens paradoxer
Den svenska elen är billig. Scheissebillig. Investeringarna i bergvärme boomar och villaägarna myser i värmen. Jag lär vara ensam om åsikten. För i media råder bilden av elmarknaden som en havererad marknad som knäcker den svenska befolkningen, bolagen skattar hela vägen till banken och staten gör ... ingenting. Beroende på var man står och hur man bestämmer sig att tolka det man ser avgör slutsatsen.
Webbtidningen E24 har under vårvintern kört en mycket osvensk och tuff kampanj mot elbolagen på den svenska elmarknaden. Det är i och för sig inte bara E24 som har haft starka åsikter, men här har man satsat hårt på att på journalisters vis låta bubblan smälla. Och får man tro kommentarerna har de läsarna med sig. Låt oss direkt konstatera att tidningen tycker elpriserna är alldeles för höga i Sverige. det är en utgångspunkt som jag inte delar.
Idag jämför tidningen den svenska marknaden med ett stort haveri i Karliforniens elnät år 2000 och gör intressanta jämförelser. Tidningens hårda åsikt är att den svenska elmarknaden inte fungerar - trots oklanderlig fri konkurrens (tidningen har tidigare haft åsikten att marknaden inte präglas av fri konkurrens, men insett att det inte finns belägg för detta påstående). Deras poäng är att elmarknaden är en marknad med så få aktörer att en aktör med sitt eget agerande sätter priset på hela markanden. Med få stora bolag styrs marknadspriset av in-och utträden på marknaden av enskild bolag. Dessa behöver då inte ta olagliga kontakter med andra bolag utan kan själva påverka priset genom att helt enkelt dra ner på sig egen produktion, allt går helt lagligt till och ändå havererar marknaden. Det var tydligen vad som hände i Karlifornen 2000 - fast något annat måste också hänt eftersom hela elnätet havererade under en period.
Artikeln är intressant. På ett sätt delar jag deras beskrivning men håller inte med om deras grundtes: att elmarknaden inte skulle fungera. Min poäng är att det står var och en fritt att investera i kraftproduktion i Sverige (förutom nybyggnation av kärnkraft). Och den chansen tar både kommuner och företag. Kraftproduktionen växer snabbt och med ansenliga tal. Sverige är dessutom ett spännande land genom den fascinerande utbyggnaden av fjärrvärmenät - som länge har kunnat konkurrera med elvärme i olika samhällen och städer. Vi har en fantastisk utgångspunkt i Sverige i vår vattenkraft. Kraftvärmeproduktionen från bioenegi har en facinerande potential. Till rätt pris finns nästan obegränsat med tillgång. Just nu produceras papper av massaveden, men vad säger att man måste göra papper av den? Till rätt pris blir den förstås tillgänglig för kraftproduktion. Och investeringar görs i ny produktion, med bra priser på el kommer kraftproduktionen att fortsätta att öka mycket snabbt.
I det andra perspektivet imponerar energieffektiviseringen i samhället. En av många och sannolikt viktigaste exemplet är tekniken i värmeväxlare som under de senaste året fått en enorm genomslagskraft. Trots prisrekord efter prisrekord på el går villaägare över till elvärme, och nu riskeras ytterligare utbyggnad av fjärrvärmenäten - för att tekniken drivit effektiviseringen så långt. Just fenomenet med bergvärme tror jag har kommit att bli betydelsefullt för den samlade energikonsumtionen i landet och prissättningen av el (liksom värmepellets eller fjärrvärme) baseras på vad en normal villaägare är beredd att lägga i elkostnader under ett år. Uppvärmningsalternativen kan inte vara dyrare i totalkostnad än just bergvärmen och kostnaden för bergvärme får inte kännas oskälig. Effektiviseringen har märkligt nog varit så framgångsrik - att den på ett sätt blivit ett problem. Också på landet blir den valet för villaägare och bioenergin, bland annat veden, lyckas inte konkurrera.
Vi får alltså mycket mer ut av elen nu för tiden - den upplevs vara billig och konsumeras därför i allt större omfattning. Pardoxalt nog stiger den totala användningen av el för att effektiviseringen har gett resultat. Med högre efterfrågan ökar priset. Förlorare - det ska sägas - är de som inte förmår att hänga med i svängarna, de som inte enkelt kan investera i bergvärme.
Elpriserna är historiskt höga, men vad är egentligen problemet? Fungerar marknaden eller gör den det inte? Min åsikt är klar. Marknaden fungerar utifrån de förutsättningar den har. Höga priser lockar till sig nya investerare - framför allt i bioenergi - den kraftproduktion vi önskar. Energieffektivieringen går framåt i snabb takt. Investeringar skapar välstånd. För den skull har tidningen E24 bra förslag på vidareutveckling. En ordentlig utbyggnad av överföringskapaciteten till övriga Europa står högt på önskelistan.
Webbtidningen E24 har under vårvintern kört en mycket osvensk och tuff kampanj mot elbolagen på den svenska elmarknaden. Det är i och för sig inte bara E24 som har haft starka åsikter, men här har man satsat hårt på att på journalisters vis låta bubblan smälla. Och får man tro kommentarerna har de läsarna med sig. Låt oss direkt konstatera att tidningen tycker elpriserna är alldeles för höga i Sverige. det är en utgångspunkt som jag inte delar.
Idag jämför tidningen den svenska marknaden med ett stort haveri i Karliforniens elnät år 2000 och gör intressanta jämförelser. Tidningens hårda åsikt är att den svenska elmarknaden inte fungerar - trots oklanderlig fri konkurrens (tidningen har tidigare haft åsikten att marknaden inte präglas av fri konkurrens, men insett att det inte finns belägg för detta påstående). Deras poäng är att elmarknaden är en marknad med så få aktörer att en aktör med sitt eget agerande sätter priset på hela markanden. Med få stora bolag styrs marknadspriset av in-och utträden på marknaden av enskild bolag. Dessa behöver då inte ta olagliga kontakter med andra bolag utan kan själva påverka priset genom att helt enkelt dra ner på sig egen produktion, allt går helt lagligt till och ändå havererar marknaden. Det var tydligen vad som hände i Karlifornen 2000 - fast något annat måste också hänt eftersom hela elnätet havererade under en period.
Artikeln är intressant. På ett sätt delar jag deras beskrivning men håller inte med om deras grundtes: att elmarknaden inte skulle fungera. Min poäng är att det står var och en fritt att investera i kraftproduktion i Sverige (förutom nybyggnation av kärnkraft). Och den chansen tar både kommuner och företag. Kraftproduktionen växer snabbt och med ansenliga tal. Sverige är dessutom ett spännande land genom den fascinerande utbyggnaden av fjärrvärmenät - som länge har kunnat konkurrera med elvärme i olika samhällen och städer. Vi har en fantastisk utgångspunkt i Sverige i vår vattenkraft. Kraftvärmeproduktionen från bioenegi har en facinerande potential. Till rätt pris finns nästan obegränsat med tillgång. Just nu produceras papper av massaveden, men vad säger att man måste göra papper av den? Till rätt pris blir den förstås tillgänglig för kraftproduktion. Och investeringar görs i ny produktion, med bra priser på el kommer kraftproduktionen att fortsätta att öka mycket snabbt.
I det andra perspektivet imponerar energieffektiviseringen i samhället. En av många och sannolikt viktigaste exemplet är tekniken i värmeväxlare som under de senaste året fått en enorm genomslagskraft. Trots prisrekord efter prisrekord på el går villaägare över till elvärme, och nu riskeras ytterligare utbyggnad av fjärrvärmenäten - för att tekniken drivit effektiviseringen så långt. Just fenomenet med bergvärme tror jag har kommit att bli betydelsefullt för den samlade energikonsumtionen i landet och prissättningen av el (liksom värmepellets eller fjärrvärme) baseras på vad en normal villaägare är beredd att lägga i elkostnader under ett år. Uppvärmningsalternativen kan inte vara dyrare i totalkostnad än just bergvärmen och kostnaden för bergvärme får inte kännas oskälig. Effektiviseringen har märkligt nog varit så framgångsrik - att den på ett sätt blivit ett problem. Också på landet blir den valet för villaägare och bioenergin, bland annat veden, lyckas inte konkurrera.
Vi får alltså mycket mer ut av elen nu för tiden - den upplevs vara billig och konsumeras därför i allt större omfattning. Pardoxalt nog stiger den totala användningen av el för att effektiviseringen har gett resultat. Med högre efterfrågan ökar priset. Förlorare - det ska sägas - är de som inte förmår att hänga med i svängarna, de som inte enkelt kan investera i bergvärme.
Elpriserna är historiskt höga, men vad är egentligen problemet? Fungerar marknaden eller gör den det inte? Min åsikt är klar. Marknaden fungerar utifrån de förutsättningar den har. Höga priser lockar till sig nya investerare - framför allt i bioenergi - den kraftproduktion vi önskar. Energieffektivieringen går framåt i snabb takt. Investeringar skapar välstånd. För den skull har tidningen E24 bra förslag på vidareutveckling. En ordentlig utbyggnad av överföringskapaciteten till övriga Europa står högt på önskelistan.
onsdag 6 april 2011
Centerpartiet behöver förnyelse
Dagen har präglats av öppna avgångskrav för Maud Olofsson som partiledare för Centerpartiet. I ett djupare perspektiv handlar det om att centerpolitiken måste skärpas och fördjupas. Jag sällar mig till reformförespråkarna och tror att ett partiledarbyte är en viktig del på vägen.
Centerpartiet behöver udd och alliansen behöver tydliga individuella partier som inte alltid backar undan för varandra. Jag tillhör dem som värnar Centerns nyliberala linje och dess traditionella hållning i energipolitiken. Det är väl inte alldeles säkert att just jag ligger i partiets mittfåra men onekligen är det två områden där centern behövs mer än någonsin i alliansen. När det gäller energipolitiken har Centern alla möjligheter att tydligt visa på den alltmer konkreta visionen av ett hållbart samhälle ur energisynpunkt. Sverige har enorma tillgångar genom bioenergi - tillgångar som räcker långt för vårt behov av såväl fjärrvärme som kraftproduktion. energieffektiviseringen går snabbt framåt och nya mål behöver formuleras som sätter ribban betydligt högre än idag. Jag tillhör också dem som inte ser kärnkraften som en del av denna vision.
Frihetligheten och betonandet av människors rätt att leva och prioritera som de själva önskar är fundamental men hotad idag. Den personliga integriteten har tagit allt för många steg tillbaka. Centerpartiet har vikit sig för många gånger. Vi behöver en hållning som också kan erbjuda motstånd till nya lagar som bär oss emot. Integritetsfrågorna är ett exempel på frågor där Centern ska visa att vi gör skillnad - att man kan vara stolt som just Centerpartist.
Centerpartiet får för min del också vara partiet som tar tillvara de gröna näringarna och göra detta med stolthet. Jag tror att det finns plats för ett jordnära parti, kanske ett landsbygdsparti. Den direkta målgruppen är förstås mycket liten. Rätt skött appelerar frågorna ändå till värderingar som många delar. Det handlar mer om marknadsföring än om att taktiskt snävt titta på landsbygdsborna som målgrupp, mer om hjärta än om torr rationalitet. Det måste, förstås, göras med eftertanke och finess.
När Moderater och Socialdemokrater kämpar en bitter kamp om storstockholms väljare, menar jag att Centern inte behöver ta just den fajten, i vart fall inte genom att strömlinjeforma oss för Storstockholms krav. Vi kan se samhället i andra dimensioner och förmedla en vision som lockar på ett annat sätt. Och är det verkligen önskvärt för Centern att sträva efter att bli ett förtioprocentsparti? Jag trygg i att våra värderingar ändå kommer att attrahera Stockholmare.
Centern behöver en ordentlig förändring där gamla värderingar får ny kraft, där dagens samhälle mynnar ut i nya visioner. Ett ordförandebyte är ett steg på vägen. Låt oss välja Annie Johansson till partiledare.
Centerpartiet behöver udd och alliansen behöver tydliga individuella partier som inte alltid backar undan för varandra. Jag tillhör dem som värnar Centerns nyliberala linje och dess traditionella hållning i energipolitiken. Det är väl inte alldeles säkert att just jag ligger i partiets mittfåra men onekligen är det två områden där centern behövs mer än någonsin i alliansen. När det gäller energipolitiken har Centern alla möjligheter att tydligt visa på den alltmer konkreta visionen av ett hållbart samhälle ur energisynpunkt. Sverige har enorma tillgångar genom bioenergi - tillgångar som räcker långt för vårt behov av såväl fjärrvärme som kraftproduktion. energieffektiviseringen går snabbt framåt och nya mål behöver formuleras som sätter ribban betydligt högre än idag. Jag tillhör också dem som inte ser kärnkraften som en del av denna vision.
Frihetligheten och betonandet av människors rätt att leva och prioritera som de själva önskar är fundamental men hotad idag. Den personliga integriteten har tagit allt för många steg tillbaka. Centerpartiet har vikit sig för många gånger. Vi behöver en hållning som också kan erbjuda motstånd till nya lagar som bär oss emot. Integritetsfrågorna är ett exempel på frågor där Centern ska visa att vi gör skillnad - att man kan vara stolt som just Centerpartist.
Centerpartiet får för min del också vara partiet som tar tillvara de gröna näringarna och göra detta med stolthet. Jag tror att det finns plats för ett jordnära parti, kanske ett landsbygdsparti. Den direkta målgruppen är förstås mycket liten. Rätt skött appelerar frågorna ändå till värderingar som många delar. Det handlar mer om marknadsföring än om att taktiskt snävt titta på landsbygdsborna som målgrupp, mer om hjärta än om torr rationalitet. Det måste, förstås, göras med eftertanke och finess.
När Moderater och Socialdemokrater kämpar en bitter kamp om storstockholms väljare, menar jag att Centern inte behöver ta just den fajten, i vart fall inte genom att strömlinjeforma oss för Storstockholms krav. Vi kan se samhället i andra dimensioner och förmedla en vision som lockar på ett annat sätt. Och är det verkligen önskvärt för Centern att sträva efter att bli ett förtioprocentsparti? Jag trygg i att våra värderingar ändå kommer att attrahera Stockholmare.
Centern behöver en ordentlig förändring där gamla värderingar får ny kraft, där dagens samhälle mynnar ut i nya visioner. Ett ordförandebyte är ett steg på vägen. Låt oss välja Annie Johansson till partiledare.
tisdag 5 april 2011
Resistensproblematiken och lantbruket
Första bloggen...
Jag är en hängiven radiolyssnare. På nätet kan man botanisera riktigt ordentligt. SR Minnen har många pärlor. Nu senast lyssnade jag - och förbluffades av en serie på två program från 1973 om riskerna med anibiotikaresistens. I programmet beskrevs hur gammalt problemet egentligen är - att det västerländska samhället kämpat emot resistens sedan femtiotalet trots att antibiotikan egentligen inte slog igenom på bred front förrän under andra världskriget. I dag är det annars lätt att tro att resistensproblemen först började dyka upp på åttiotalet och först nu blivit så allvarliga att något drastiskt måste hända. Och samma debatt, samma lösningar problemen predikades då som nu. Vi ska vara rädda om den tillgången som antibiotika är och inte slösa med den.
Mest fascinerande var ändå granskningen av lantbruket och dess användning av antibiotika i djurfoder, i svin- och fågelproduktionen men under den tiden också för utfodring av kalvar. Marknadsföringen i lantbrukspressen var enorm, trots att fodren inte fick säljas eller användas utan veterinärs förskrivning. En representant för lantmännen menade att det i sig gav en resultatökning på kanske sju öre per kilo kött, eller fyra-fem procents lönsamhetsökning. Med sådana marginaler, menade han, kan man inte säga nej. Mycket riktigt hade antibiotika hittats i både kött och mjölk, Sverige påstods vara långt mer liberalt än Danmark kring hållandetider inför slakt eller restriktioner kring att lämna mjölk.
Förbluffad men också stolt över vad vi verkar ha lyckats med i Sverige (förbud mot antibiotika i djurfoder infördes 1986) tycker jag det är roligt att se utvecklingen av det svenska lantbruket.
Här kan ni lyssna på dessa radioprogram: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=4424586
Jag är en hängiven radiolyssnare. På nätet kan man botanisera riktigt ordentligt. SR Minnen har många pärlor. Nu senast lyssnade jag - och förbluffades av en serie på två program från 1973 om riskerna med anibiotikaresistens. I programmet beskrevs hur gammalt problemet egentligen är - att det västerländska samhället kämpat emot resistens sedan femtiotalet trots att antibiotikan egentligen inte slog igenom på bred front förrän under andra världskriget. I dag är det annars lätt att tro att resistensproblemen först började dyka upp på åttiotalet och först nu blivit så allvarliga att något drastiskt måste hända. Och samma debatt, samma lösningar problemen predikades då som nu. Vi ska vara rädda om den tillgången som antibiotika är och inte slösa med den.
Mest fascinerande var ändå granskningen av lantbruket och dess användning av antibiotika i djurfoder, i svin- och fågelproduktionen men under den tiden också för utfodring av kalvar. Marknadsföringen i lantbrukspressen var enorm, trots att fodren inte fick säljas eller användas utan veterinärs förskrivning. En representant för lantmännen menade att det i sig gav en resultatökning på kanske sju öre per kilo kött, eller fyra-fem procents lönsamhetsökning. Med sådana marginaler, menade han, kan man inte säga nej. Mycket riktigt hade antibiotika hittats i både kött och mjölk, Sverige påstods vara långt mer liberalt än Danmark kring hållandetider inför slakt eller restriktioner kring att lämna mjölk.
Förbluffad men också stolt över vad vi verkar ha lyckats med i Sverige (förbud mot antibiotika i djurfoder infördes 1986) tycker jag det är roligt att se utvecklingen av det svenska lantbruket.
Här kan ni lyssna på dessa radioprogram: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=4424586
lördag 2 april 2011
Det här är ett försök...
Det här är ett försök. Om det blir mer än en dagslända vet vi inte. Men jag känner att jag har så mycket åsikter som behöver få komma fram. Och kanske är det lagom att få skriva av sig i en blogg. Om den blir läst? Just nu gör det inte så mycket om den blir läst eller ej. Åsikter behöver formuleras - och politiska ideér födas fram. Allt är inte genomtänt, och det behöver det inte heller vara. Men här är den, min blogg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)