Dagen har präglats av öppna avgångskrav för Maud Olofsson som partiledare för Centerpartiet. I ett djupare perspektiv handlar det om att centerpolitiken måste skärpas och fördjupas. Jag sällar mig till reformförespråkarna och tror att ett partiledarbyte är en viktig del på vägen.
Centerpartiet behöver udd och alliansen behöver tydliga individuella partier som inte alltid backar undan för varandra. Jag tillhör dem som värnar Centerns nyliberala linje och dess traditionella hållning i energipolitiken. Det är väl inte alldeles säkert att just jag ligger i partiets mittfåra men onekligen är det två områden där centern behövs mer än någonsin i alliansen. När det gäller energipolitiken har Centern alla möjligheter att tydligt visa på den alltmer konkreta visionen av ett hållbart samhälle ur energisynpunkt. Sverige har enorma tillgångar genom bioenergi - tillgångar som räcker långt för vårt behov av såväl fjärrvärme som kraftproduktion. energieffektiviseringen går snabbt framåt och nya mål behöver formuleras som sätter ribban betydligt högre än idag. Jag tillhör också dem som inte ser kärnkraften som en del av denna vision.
Frihetligheten och betonandet av människors rätt att leva och prioritera som de själva önskar är fundamental men hotad idag. Den personliga integriteten har tagit allt för många steg tillbaka. Centerpartiet har vikit sig för många gånger. Vi behöver en hållning som också kan erbjuda motstånd till nya lagar som bär oss emot. Integritetsfrågorna är ett exempel på frågor där Centern ska visa att vi gör skillnad - att man kan vara stolt som just Centerpartist.
Centerpartiet får för min del också vara partiet som tar tillvara de gröna näringarna och göra detta med stolthet. Jag tror att det finns plats för ett jordnära parti, kanske ett landsbygdsparti. Den direkta målgruppen är förstås mycket liten. Rätt skött appelerar frågorna ändå till värderingar som många delar. Det handlar mer om marknadsföring än om att taktiskt snävt titta på landsbygdsborna som målgrupp, mer om hjärta än om torr rationalitet. Det måste, förstås, göras med eftertanke och finess.
När Moderater och Socialdemokrater kämpar en bitter kamp om storstockholms väljare, menar jag att Centern inte behöver ta just den fajten, i vart fall inte genom att strömlinjeforma oss för Storstockholms krav. Vi kan se samhället i andra dimensioner och förmedla en vision som lockar på ett annat sätt. Och är det verkligen önskvärt för Centern att sträva efter att bli ett förtioprocentsparti? Jag trygg i att våra värderingar ändå kommer att attrahera Stockholmare.
Centern behöver en ordentlig förändring där gamla värderingar får ny kraft, där dagens samhälle mynnar ut i nya visioner. Ett ordförandebyte är ett steg på vägen. Låt oss välja Annie Johansson till partiledare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar